Jag bestämde mig igårkväll för att ta mig norrut idag. Swinoujcsie låg på ca 15 mils avstånd oavsett om jag följde den polska sidan av gränsen eller den tyska. Det som fick avgöra var den polska vägtrafikskatten.
Om man kör med fordon med en totalvikt överstigande 3500 kg (mitt hem väger 3850 kg) på vissa vägar i Polen är man skyldig att införskaffa en liten elektronisk box som man ska ha i framrutan.
Boxen fås mot en deposition på några hundralappar och ska sedan laddas med en summa pengar. När man passerar mätstationer på vägarna registreras din resa och pengar dras från den summa man "laddat" boxen med. Blir inga jättesummor vid min typ av resande eftersom avgiften mest gäller motorvägar och jag mest rör mig på mindre vägar, men dagens resa hade inneburit att jag var mer eller mindre tvungen köra ett antal mil på en dylik väg.
Det är inte världens smidigaste system att få tag i och bli av med en dylik box. Man måste leta rätt på ett kontor/bensinmack som hanterar Viatoll. Ta med registreringsbevis, körkort och pengar dit och följa den process som följer. Detsamma gäller när man sedan lämnar Polen.
Körningen hit innebar en liten upplevelse av det ovanliga slaget. När jag körde från Gryfino över gränsen till Tyskland passerade jag över floden Oder (som jag suttit och följt lite båttrafik på kvällen innan). Mitt i floden på detta ställe finns en ö som troligen har varit lite av ett historiskt ingenmansland. Den ca två kilometer breda ön kör man på en väg som verkar vara orörd sedan Hedenhös. Den består av tre strängar med kullersten. Två smala på sidorna (som är väldigt ojämna) och en "bilbred" sträng med lite slätare kullerstenar i mitten. Så länge man inte möter någon håller man sig i mitten och vid möten håller båda ut åt sidorna. Sträckan är nog studsig även i personbil men kör man husbil är den "superstudsig". Jag såg framför mig hur skruvarna skruvades ut ur väggarna och skåpen hängde löst medan allt mitt husgeråd låg utspritt på durken. Det fanns inget annat alternativ än att köra sakta även när jag kunde följa mittfåran. Vid ett tillfälle stannade jag och släppte förbi den lilla kö jag byggt upp bakom bilen, men när jag snart såg asfalten dyka upp ett par hundra meter längre fram på vägen lät jag min "nya" kö ligga kvar bakom till jag hade fast mark under fötterna igen. Så snart jag kommit upp på asfalten dök det upp en stor svart picup bakifrån på min vänstersida. Jag tänkte först att han var på väg att köra om, men när han kom upp jämsides valde han att hålla min fart. Jag såg då att han hade sin högra sidoruta nervevad och tecknade vilt med handen. Min första reaktion var att sakta farten lite men då gjorde den polska bilen likadant. Eftersom jag inte "för allt smör i Småland" ville bli stånde med en tydligen ilsken polack på den tyska landsbygden ökade jag åter farten lite varpå han följde med i samma fart. Som tur var var det raksträcka och jag såg inga möten i horisonten när jag vevade ner min egen ruta på förardörren (farten var ca 50 km/timmen).
När jag fick ner rutan hörde jag en harang på polska som kom "flygande" genom luften. När jag skakat på huvudet några gånger insåg tydligen min nyfunna "vän" att samtalet var meningslöst och efter ytterligare en harang som jag inte förstod (jag tror inte han ville berätta att han gillade min husbil;-)) gasades picupen på och den försvann snart i horisonten.
En avancerad gissning är att han inte tyckte om att jag körde sakta över den "stenåker" vi nyss passerat och att han ville tala om detta för mig.
Hur som haver slutade episoden bra. Jag satte på min spotifylista på stereon och snart fylldes bilen av Carlene Carter, John Fogerty och Creedens. Ett bra sätt att "blåsa ur hjärnan" ibland;-).
Genom Tyskland flöt resan på fint. Efter ca 2 timmar var jag framme i Swinoujcsie. Väl här följde jag kajen från centrum i hopp om att hitta en trevlig parkering. Det mesta var dock fullt och när vägen tog slut befann jag mig ute på en lång bred pir. Jag vred om nyckeln och bestämde mig för att avvakta några timmar innan jag skulle ta en ny spaningsrunda in mot centrum och se om några platser stora nog för hemmet blivit lediga.
När jag tittade ut genom styrbordssidans ventiler från min parkering såg jag på andra sidan hamnbassängen att Greenpeace fartyg Beluga II låg förtöjd. Med tanke på hur vårt jordklot verkar må idag är de nog mer än väl behövliga.
Under min väntan på att tiden skulle gå och stan skulle bli "full" med lediga parkeringsplatser pratade jag lite med min kompis Vispop via messenger. Han påminde mig då om att vi stått på en bevakad parkering här tidigare och efter lite funderingar bestämde jag mig för att efter en spaningsrunda längs kajerna i centrum köra mot denna.
Tydligen var min strategi inte helt tokig. Jag står nu nästan i centrum på en parkering med lite sjöutsikt. Att den är gratis gör inte saken sämre precis:-).
Troligen blir jag kvar här till på fredag då jag drar mig upp mot Stralsund för att möta Vispop som tar en snabbtur till Tyskland över helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar