Tidigt avslut på övervintringen i Portugal och en resa genom ett övergivet Europa

Sista fotot på Donna

I det längsta hoppades jag att jag skulle kunna stanna kvar på sydliga nejder till i mitten på maj. Min ursprungliga plan var att långsamt köra upp mot Sverige med mitt vanliga tempo på 10 till 20 mil om dagen. I början på april insåg jag att det kunde vara klokare att redan då ge mig av eftersom Coronan kunde komma att sätta käppar i hjulet.
Europa stängde ner allt mer och restriktionerna rasade fram på löpande band. Mina sista veckor på Casa de Caldeira i byn Correias lite norr om Santarem i Portugal tillbringades i frivillig social isolering. Jag bodde på gården som jag gjort några gånger tidigare och umgicks på Coronaavstånd med Ana, Virgilo, Rita och Theresa. De två förstnämnda äger och driver ett litet Airbnb med fantastiska rum i hotellstandard. Vid sidan om detta har de organiska odlingar av en mängd frukter och grönsaker.

Cancern håller sig lugn och Amsterdam levererar

Efter att ha lämnat Moseldalen med vinodlingar och flodbåtar fortsatte resan mot Portugal. Vad kunde vara mer lämpligt att ha som ett delmål än att tillbringa några dygn i Amsterdam och bl a spana på fler floder och båtar.

På vägen norrut passade vi på att tillbringa ett par dygn i Vianden i Luxemburg. Det var en relativt liten ort som delades på mitten av en floden Our. Bebyggelsen utgjordes av gamla fina hus och ett högt beläget slott.
Efter två dygn i Vianden tankade vi fullt (1,14 Euro/liter) innan vi rullade tillbaka in i Tyskland. Detta för att proviantera eftersom både Luxemburg och Nederländerna ligger lite högre kostnadsmässigt och det inte innebar någon större omväg. Vi hamnade då i Kleve för en övernattning och hade dagen efter ett par timmars resa till Amsterdam.

Guardamar del Segura by night

Efter en dagsetapp på ca 15 mil där jag av misstag råkade hamna på en Autopista (som tydligen är detsamma som avgiftsbelagd motorväg) har jag nu tagit mig söder om Alicante.
När jag märkte att jag var på väg mot en betalstation var det redan för sent. Det gick inte att vända i den enkelriktade trafikströmmen

Medelhavet siktat

Tyvärr regnar det när jag för första gången ser Medelhavet genom husbilen framruta, men det förtar inte känslan av att ha tagit mig ända hit :-). Jag har idag kortat ner körningen till mina "normala" dagar om ca 10 mil. Som vanligt har jag undvikit betalvägar vilket förlängde resan med ca 20 km. När jag nu parkerar för fjärde natten i Frankrike är det första gången jag betalar för övernattning här. Jag har valt en ställplats nära havet (naturligtvis efter flera veckor utan havsutsikt;-)). Hittat ett ställe som heter Saint-Cyprien och som ligger nära den spanska