måndag 3 december 2018

Nu har man varit "inblåst" även med husbil


När Roger hade mönstrat av på Prag´s flygplats i söndags satte jag återigen kurs söderut. Målet var att ta mig ur Tjeckien och in i Österrike. På kvällen förtöjde jag vid en sportarena i utkanten av Graz. Parkeringen var en upplyst grusparkering. När jag somnade var jag ensam där och när jag vaknade hade jag fått sällskap av ytterligare en husbilsresenär. Det är lite som om husbilar attraherar varandra;-).
Det gör mig inget med lite "sällskap" ibland.
Trevligt utbyta tankar och erfarenheter men den här gången var jag lite på språng så där blev inte tid till någon kontakt. Det blev en för mig, relativt tidig start. Klockan halv 10 rullade jag vidare.
Efter några timmar körde jag över gränsen till Slovenien och efter mycket klättrande och svängande var jag på eftermiddagen framme vid den kroatiska gränsen. Där dök jag på ett av de många vägarbeten jag träffat på under den här resan. Detta gick verkligen inte av för hackor utan det fick bli en väldigt långsam passage så att jag inte riskerade att kaffet skulle blanda sig med havregrynen i skafferiet :-).


Vägarbeten kan se olika ut ;-)


Väl inne i Kroatien högg jag en betalväg. Klockan gick och jag hade siktet inställt på en parkering vid ett par fiskesjöar i utkanten av Zagreb. På plats där hittade jag en väl upplyst och kamerabevakad plats där hemmet kunde stå tryggt under natten. Jag hade planerat att ägna kvällen åt att skriva här i min blogg igen. Tyvärr visade detta sig inte vara görligt eftersom min laptop bestämt sig för att den inte ville ha kontakt med omvärlden och det är bara med den som jag i nuläget kommer åt att administrera mynomadlife. Bloggandet fick skjutas lite på framtiden. Någonstans skulle jag säkert hitta en lösning på detta.
Med Zagreb i backspegeln styrde jag dagen efter åter ut på en betalväg. Jag ville försöka avverka lite mil och ta mig närmare den eventuella värme som finns kvar i Grekland. Efter ca 30 mil i bra tempo märkte jag att hemmet började gunga allt mer. Jag såg att trafiken glesnade och snart var jag nästan ensam på motorvägen. När jag fick syn på en rastplats/mack framför mig bestämde jag mig för att svänga av och försöka ta reda på lite vad som var på gång vädermässigt. Det visade sig snart efter samtal med personalen på macken och koll via väderinfo på en kroatisk trafikinformationssida att jag hamnat mitt inne i Boran. Det är en vind som uppstår längs med bergssidorna i bl a Kroatien. Kall luft kommer ner mot medelhavet och möter vid bergen den varmare kustluften vilket leder till att den kallare luften pressas ner med hög fart längs med bergssluttningarna.

Svårt få fram i ett videoclip hur det blåser men man hör i a f att det brusar lite ;-)

   Trots blåsten bjöd kväll nummer två på berget på en fin solnedgång :-)

Snart kunde jag läsa mig till att motorvägen var avstängd ett par mil åt båda hållen av min rastplats. Samtidigt kom information om att vindarna kunde komma upp i betydligt mer än 40 m/sek i byarna. Hemmet stod visserligen med stäven mot vinden, men skakade och hoppade ändå relativt mycket. Det fick bli en liten förhalning. En bit från mig stod en sopcontainer. Den fick duga som "vågbrytare". Med nosen inkörd nästan i containern lugnade hemmets rörelser något. Det blev två nätter bakom sopcontainern innan vinden mojnade så pass att jag vågade kasta loss. Jag hade då hört av personalen på macken att det var ca 2 km till nästa avtag och på kartan såg jag att det var lite nerförbacke och att vägen var lite nersänkt i bergssidan. Efter lite funderande kastade jag loss hemmet från vågbrytaren. Vinden hade nu minskat till en vanlig kuling och efter vad det verkade skulle jag få "låringssjö" nästan hela sträckan. Vinden kom från nordost och min kurs var västsydväst. Kalkylerna höll och vinden ökade inte utan jag kom utan problem av bergssidan och motorvägen.
Vid avfarten hade man vägbommar och betalkurer som normalt sett var bemannade. Nu var alla bommar nere och kurerna tomma. Efter en stund kom en kille i uniform och tittade förvånat på mig. Han tog mitt "inpasseringskort" som jag fått när jag körde på motorvägen och tog betalt men det var nog många tankar som for i hans huvud. Jag hade kört in på motorvägen två dygn tidigare och motorvägen hade varit avstängd. Min bil är ju dessutom inte den lämpligaste att bemästra en Bora med;-).
Väl av motorvägen fortsatte jag min resa i lite makligare tempo på vägar med betydligt mer att titta på. Vid 16 tiden svängde jag in på "Bambo camping" i Siano i södra Kroatien.

Jag började få fullt i någon tank och lite småtomt i vattentanken och då är det smidigt ibland med en camping. Det var en väldigt liten camping. Kanske plats för 10 ekipage och på en av de andra platserna stod en Schweizisk husbil. Det visade sig att det äldre par som bebodde husbilen var på väg norrut efter att ha tillbringat några månader i Grekland. Det blev mycket utbyte av tankar och erfarenheter och jag fick med mig deras "guldkorn" i bagaget. Det visade sig att vi hade mer än våra resor gemensamt. Även de hade gjort sig av med allt, sålt hus och gett bort prylar. När de inte bodde i husbilen hade en "villavagn" uppställd vid en kanal i Schweiz och det var till den de var på väg nu. Vi har fortfarande kontakt och jag har lovat skicka lite rapporter om väder mm i Grekland under vintern till dem.
Morgonen efter tog jag sats. Målet var att ta mig genom Bosnien Herzegovina, sedan fortsätta in i Montenegro och på kvällen ha parkerat på en camping som heter Legjenda och ligger i staden Shkoder i Albanien. Mina planer höll och efter rätt många timmar bakom ratten gled jag in på en skumpig grusväg mellan två murar och följde skyltar mot campingen. När jag stod vid en stor järngrind gissade jag att jag antingen var framme eller skulle få backa långt;-). Den stora järngrinden började dock röra sig plötsligt utan att jag hade behövt anstränga mig på något vis. En kille som jobbade på campingen hade haft koll på mig i någon kamera och "puttade" upp den säkert tio meter långa grinden. Väl inne på campingen frågade jag huruvida deras utannonserade Wifi fungerade (det var bl a därför jag valt den här campingen). Tyvärr var det "lågsäsong" och det mesta gick på sparlåga, så även wifit. På restaurangen som tillhörde camping sades dock finnas ett mycket väl fungerande nätverk.

Efter ha parkerat, vridit stolar från "körläge" till "boendeläge", flyttat draperiet som jag har mellan bodelen och styrhytten när jag är under förflyttning till att nu hamna så att det hänger mellan stolarnas ryggar och instrumentbrädan (stoppar en del kyla från den relativ oisolerade framdelen som är vanligt på dylika bilar) och tagit med mig min notebook, gick jag upp till restaurangen. Jag tänkte kosta på mig att äta ute för en gångs skull och därmed kunna sitta i lugn och ro "supa" in vad som hänt i världen under dagen. Tanken var även att prata med dottern en stund. Eftersom varken Montenegro eller Albanien är med i EU gäller lite andra priser om man skulle råka ha dataroaming på eller ringa några samtal när man är uppkopplad mot dessa länders operatörer.
Restaurangen var både stor och smakfullt inredd (såg inte "billig" ut) funderade jag nästan på att bara ta ett glas vin och spara lite pengar, men när jag fick koll på menyn blev det annat "ljud i skällan". Jag beställde in kalvfile utan att tveka och till den en halv liter vin. Efter detta tog jag kaffe och whiskey. Totalsumman hamnade på 200 kr ca ;-). I Albanien har t o m en svensk pensionär råd att unna sig en lyxmiddag utan att man tömmer kassan;-).
På campingen fick jag syn på en klenod. En gammal VW-buss, fullt utrustad för camping. Troligen var den uppställd av campingen som en dekoration. Jag såg i vilket fall inget liv i eller vid bussen de gånger jag tittade åt det hållet och den saknade nummerskyltar. Om jag förstått rätt är de väldigt svåra att hitta i bra skick och kostar i så fall en slant hemma i Sverige. Kanske man kunde gjort ett fynd om man haft lite affärsnäsa och lagt ett bud, men svårt få hem den gissar jag ;-).
På kvällen råkade jag få syn på en massa fläckar över hemmets förskepp. Bruna lite klibbiga prickar från fronten och upp på maskinrumsluckan. Efter lite funderingar kom jag fram till att detta troligen var ett minne från mina dygn bakom sopcontainern uppe på berget. Troligen hade den läckt något som sedan blåst upp över hemmet av den starka vinden. Har provat att ta bort lite och det har inte klibbat fast allt för mycket eller lämnar några spår. Kanske är det någon frityrolja eller liknande från macken. Det får bli en tvätt när tillfället dyker upp ;-).

Utsövd och vid gott mod startade jag upp hemmet den 1 december. Siktet var fortfarande inställt på söder och i kvällningen hamnade jag på ytterligare en camping (även camping är billigt i Albanien. 90 kronor i Shkoder och 100 kronor på nästa plats). Den här låg i rätt långt ner i södra delen av landet ute vid kusten utanför en ort som heter Vlora. Jag fick en fin plats med egen "strandpaviljong" mot Adriatiska havet. Wifi´t fungerade klockrent och eftersom temperaturen höll sig runt 13 grader satt jag ute en stund på kvällen och njöt av utsikten. Även här passade jag på att tömma och fylla mina respektive tankar. Det är alltid skönt att veta att man klarar minst en vecka utan landanslutning om det skulle behövas ;-).

Nu var det dags att ta steget in i Grekland. Efter många timmar bergsbestigning på relativt skapliga vägar korsade jag gränsen och satte kurs mot Plataria. En liten by på västkusten i norra Grekland. Jag körde in i centrum och ner till hamnen. Snacka om kanonläge: Jag hade 10 meter till kajkanten, 30 meter till närmsta taverna och ca 100 meter till supermarket.

                                Båda bilderna från Plataria. Kaj på ena sidan, taverna på andra :-)


Idag blev det ett litet steg ytterligare. Jag står nu i en stad som heter Preveza. Som vanligt har jag nära till vatten. Ca 3 meter från kajkanten och med utsikt över stadskärnan och handelshamnen trivs en gammal sjöman bra :-).



2 kommentarer:

  1. Hoppas du får en trevlig vistelse i Grekland, ett av de länder som jag aldrig varit i utan bara ätit deras mat på olika grekrestauranger utanför Grekland.

    SvaraRadera
  2. The moment the on line casino was on the market it was an immediate success. Market Holdings Limited is the corporate that manages the companies of the casino and the Curacao license 코인카지노 permits players from European nations to entry Betwinner. Their gambling laws cowl all gambling actions, home and overseas.

    SvaraRadera