lördag 5 januari 2019

Muränorna går till på Kamares Beach och Trumapannan krånglar igen.


 Nu börjar det lösa sig med den kommande hemresan. Ibland har man tur och hittar billiga flygbiljetter. För 240 kronor flyger jag till Budapest den 23 januari där jag har bokat en lägenhet på Pestsidan av Donau. Efter 4 dygn där med lite sightseeing och besök på thermalbad går

ett flyg som kostar 200 kronor till Nyköping.

Himlen är fin ibland :-)

Min tanke är att hålla mig på resande fot och hos dottern i sammanlagt minst 15 dagar. Detta eftersom min reseförsäkring gäller i max 90 dagar och för att få en ny period måste jag avbryta resan i minst 15 dagar varav en i Sverige.
Försäkringen är tecknad i Water Circles genom mitt medlemskap i Caravan Club och var deras villkor som passade mitt sätt att resa bäst. Den ger även möjlighet att ställa av husbilen utomlands och bo i den med försäkringsskydd vilket jag inte har hittat något annat bolag som tillåter.
De flesta andra bolag har dessutom max 45 dagars resa i sina villkor förutom Folksam som har 185 dagar med max 2 avbrott på som längst 7 dagar/gång. Detta hade också funkat för mig, men inget av dessa bolag tillåter mig veterligen att man ställer av bilen på resan eller bor i den under avställning.

När jag kom hit till Kamares trodde jag att jag löst problemen med min Trumapanna. Det visade sig dock snart att så inte var fallet. Jag har sedan en tid märkt att mina batterier i bodelen krävt laddning från min gasgenerator allt oftare och att denna då enbart varit igång korta stunder (ner mot en kvart) innan den stängt av sig igen. Normalt brukar den gå i upp till 2 timmar varje laddning. Jag har också märkt att batterierna tappat "kraft" allt snabbare.
Efter en hel del exprimenterande och mätande med ovärderlig hjälp av Peter (min granne här på Kamares) kom vi fram till att det med största sannolikhet var byte av batterierna som var den enda lösningen. På dagarna kommer ofta en grekisk kille som heter Jannis hit för att antingen fiska från stranden eller sjösätta sin båt och ge sig ut på fisketurer. När jag pratade med honom om mina batteriproblem visade det sig att han hade en kompis som jobbar med batterier i Sparta. Efter några snabba telefonsamtal dök det upp en bil med två nya Banner Running Bull batterier av rätt storlek här på stranden. För 280 Euro fick jag batterierna bytta och sedan dess fungerar elförsörjningen utan problem. De gamla batterierna får åka med till Sverige i april. Kanske kan de komma till nytta på något vis hos "svärsonen" som är en rackare på att skrämma igång allt från gamla batterier och fordon till tändkulemotorer.
När vi kopplat in allt igen visade det sig att Trumapannan åter hade "kastat in handduken". Samma larm jag hade när jag lämnade Elea Beach den 13 december, syntes i displayen och jag fick åter be "superteknikern" Peter om assistans. Efter lite klurande kom vi fram till att det antagligen var att jag stod landkopplad i Kalamata som gjort att pannan gått igång förra gången. Vi kopplade nu in min bil på ström från Peters inverter och lyckades efter lite mixtrande få igång värmen igen.
Det är lite oroande att pannan inte är 100 % okay, men så länge det fungerar att "lura" igång den igen med lite mixtrande genom inkoppling av landström får jag vara nöjd.
Det känns lite surt att på en nästan ny bil få dylika problem. Den stora anledningen till att jag köpte en splitter ny bil för stora pengar var att jag ville kunna känna mig säker på att allt fungerade och skulle hålla ett antal år utan krångel. När pannan började krångla var det 2 år och 10 dagar sedan jag hämtade bilen hos återförsäljaren. Dvs 10 dagar efter att garantin gick ut.
Jag verkar inte vara ensam om detta problem. När jag söker på felkod: "E89H" på Truma hittar jag mängder med "olycksbröder/systrar" som har drabbats av exakt samma fel. Vid ett samtal med Trumas support i Sverige fick jag dock en liten antydan om att man kanske kunde hjälpa mig laga på garantin även om datumet var passerat. Vi får se när jag kommer hem i april hur det blir med detta. I annat fall tänker jag använda mig av min reklamationsrätt som enligt Peter gäller i 3 år. Detta innebär att det är upp till mig att bevisa att felet beror på fel som funnits från början, vilket jag hävdar är fallet med min panna. Med tanke på den höga frekvens felet verkar förekomma är sannolikheten stor att det rör sig om ett fabrikationsfel.

Förutom bekymmer med värme och batterier har cykelslangsbiten som jag lagade låset till bodelsdörren med för några veckor sedan börjat ge sig. Jag har varit nära bli utlåst ett antal gånger den här veckan. I de fallen är det tur man har gömt en nyckel på bilens utsida ;-). Forsbergs har dock lovat skicka ner en ny låsfjäder till min Poste Restante adress i Gythios. Den förväntas anlända i veckan som kommer och det ska bli skönt slippa krypa in genom luckan under sängen dit min gömda nyckel går :-)

Summeringen av ovanstående är väl att det inte är den kvalitet man förväntar sig på prylar man köper för dyra pengar. Visserligen sliter jag nog mer på grejorna än de flesta husbilsåkare eftersom jag bor permanent i min bil, men med tanke på priset tycker jag att man har rätt ställa väldigt höga krav på de detaljer som sitter monterade i "hemmet". Måste dock säga att Forsbergs som jag köpt bilen av verkligen har ställt upp och gjort vad de kunnat för att åtgärda de fel som uppkommit.

Vår camp från sjösidan. Mitt hem är den högra vita "sockerbiten" på stranden

                                                      Den betesätande Muränan

                                                              En olycklig bläckfisk

                                 Vår "taverna" med spöt med den elektriska rullen framför.

                                                             Taverna "Kamares" :-)

På fiskefronten "arbetar" vi två pensionärer oförtrutet vidare. När det är frånlandsvind skickar vi ut Peters ballong med några betade krokar från stranden. När den kommit ca 600 meter ut låter vi den vara där några timmar innan vi vevar in igen. Tyvärr är det inte så ofta vi får napp, men den har hittills lyckats lura en bläckfisk och en barracuda sedan jag kom.
På kvällarna fiskar vi Kalmaris medan vi sitter och "löser världsproblem" i vår egenhändigt byggda "taverna" i bambudungen:-). Inte heller det fisket leder till några storfångster hittills. Det blir en och annan kalamaris (i lagom takt att vi hinner äta upp dem) och igår fick vi en muräna. De ska vara lite giftiga om man blir biten av dem och de lär dessutom inte släppa taget frivilligt om de lyckas bita sig fast någonstans. Gårdagens napp återutsatte vi och fick till tack att den gav sig på att försöka äta upp våra betesfiskar medan den nu tydligen var så pass tränad att den skickligt undvek att fastna på krokarna.
Häromdagen hade vi ett annat av Peters fiskesystem utsatt. Vi betade en krok med ett kalamarishuvud och satte ett flöte och en blyvikt på var sin sida om betet så att det hamnade några meter ovanför botten. Betet var fäst med en en meter lång kevlarlina. Nästan omöjlig bita av trodde vi. Vi hade ett av Peters spön fastsatt vid "tavernan" med en elmotor på rullen. Där fanns även ett räkneverk på vilket man kunde se hur mycket lina som var ute. Jag höll koll på räkneverket medan Peter körde ut med betet i gummibåten. När räkneverket visade på 350 meter tutade jag med ett signalhorn varpå han slängde i blyvikt, bete och flöte. På spöspetsen fäste vi en liten bjällra som skulle plinga om det var napp. Bjällran förblev tyst och vi hade inga större förhoppningar om att det skulle ha varit någon som blivit lurad av vårt för fiskar aptitliga kalamarishuvud.
När vi efter några timmar vevade in var dock hela betet borta och dessutom en halvmeter av kevlarlinan. Det måste ha varit en vasstandad stor fisk som varit framme. Vi lär aldrig få reda på vad det var men spekulationerna brukar hamna på "haj" :-).

Det är ett billigt sätt att leva på detta. Vi står gratis på stranden och fiskar upp delar av kosten. Behöver vi handla lite småsaker tar en av oss Peters scooter och fixar detta. Varannan vecka kör vi till en ort som heter Skala och ligger ca 3 mil norrut och "storhandlar". Förra gången tog vi min bil och på måndag är det Peters tur köra.

Peter har grekiska gasolflaskor medan jag har min fasta tank (11 kg) och en svensk flaska. Min flaska har jag enbart som reserv. Via en duomatik har jag ställt in så att jag först kör på min fasta tank. Skulle den ta slut börjar jag förbruka ur flaskan. Det är ett system som funkar bra när jag kör och rör mig en del. Det är väldigt lätt hitta mackar som har gasolpump som man fyller tanken med, men när man som nu står stilla längre perioder blir det smidigare med lokala flaskor som man byter istället. För Peter är det bara att ta scootern och åka och byta flaska på macken här i närheten medan jag måste starta upp hemmet och köra ett par mil för att komma till en mack som har en gasolpump. I nuläget blir jag tvungen fylla ungefär var 8e dag. Blir det kallare blir detta ju oftare.
Även jag har alltså lite funderingar på att skaffa en grekisk flaska och koppla in den på mitt yttre gasoluttag (använder det till grillen i vanliga fall) och skicka in gasen den vägen i bilen. Det skulle göra att även jag slapp köra iväg med hemmet och fylla gas.

Nu är det snart dags förbereda ledlamporna till kvällens fiske :-).

2 kommentarer:

  1. Tack Tomas för underhållande läsning, det är tydligen inte bara semester när man åker husbil. Magert fiske, är där inte torsk eller ål som vi har i Östersjön? Bra att du kan som alltid lösa problemen på eget sätt, kanske en lärdom från vårt gamla jobb. Ha det gott tills nästa rapport och God fortsättning på det nya året.
    Janne i Skillinge med 2 minus idag på morgonen med barmark.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Janne.
      Kul du gillar läsa mina inlägg. Jo det är inte bara en dans på rosor att vara husbilsboende. Ibland får man tillämpa "nöden är uppfinningarnas moder" som med cykelslangen som höll låset igång ett tag i a f ;-)
      Jag vet faktiskt inte om det finns ål eller torsk här. Hittills har jag bara sett en massa "konstiga" arter tycker jag. De säger här att sedan de byggde Sueskanalen har östra Medelhavets djurliv ändrats drastiskt. Man har fått in arter här som inte har några fiender och förökar sig på den naturliga faunans bekostnad. Det har blivit relativt vanligt med någon fisk som kallas "drakfisk" och ska vara dödligt giftig oxå. Man får passa sig om man inte känner igen vad som sitter på kroken ;-)

      Radera