måndag 24 december 2018

Träffat "Muskatten" Peter och blivit fiskare igen på gamla dar

Innan jag lämnade Kalamata "anföll" jag min krånglande Trumapanna i ett försök att få igång värmen. Anfallet innebar att jag knackade med en skruvmejsel på en elmotor som driver en liten fläkt och hör och häpna: Larmet försvann och värmen fungerar sedan dess klanderfritt i hemmet.


Trånga gator i små mysiga byar. Gäller hålla koll på backspeglarna ibland ;-)

Min kurs från Kalamata blev sydlig och efter ett par timmars körning genom ett vackert landskap med en del små trevliga byar kunde jag förtöja på Kamares Beach.

Här har jag hamnat ;-)


Efter kontakter med en vän "Julian" (Amstel på Husbilsklubben) som jag lärt känna via forum visste jag att det sedan en tid skulle stå en svensk husbil på den här stranden. Detta visade sig stämma och Peter och jag har haft många trevliga stunder sedan min ankomst hit. Han bor sedan många år i husbil och har skrivit många intressanta inlägg på Husbilsklubbens forum som jag följt lite av och till genom åren. På husbilsklubben skriver han under pseudonymen "Muskatten" och de upplevelser han berättat om där går inte av för hackor. Med sig i sin bil har han två hundar som båda härstammar från Kreta. Vovvi är den äldsta av dem och Tilka är lite yngre. Båda hundarna gillar att hänga med Peter på hans scooter när det ska handlas, hämtas vatten eller åkas någon liten runda.Om det är en fisketur på gång med gummibåten är Vovvis plats framme i fören :-)

Peter, Vovvi och Tilka på väg att hämta vatten i en liten by ovanför stranden :-)

Jag tycker ibland att jag har mycket prylar med mig i mitt hem men det är ingenting jämfört med vad Peter har. I utrustningen ingår en gummibåt med utombordare, en scooter, 12 fiskespön och en fiskeutrustning som skulle få de flesta sportfiskare gröna av avund. Det skulle även förvåna mig om den elektroniska utrustningen skulle få vilken elektroniknörd som helst att slita sitt hår av avund. På taket har han en egenhändigt konstruerad solvärmepanel som förser bilen med varmvatten de månader solen står tillräckligt högt på himlavalvet. Han har även ca 400 watt riktbara solceller på  som gör att han till stora delar klarar sig utan landkoppling beträffande sin elförbrukning. Skulle vädret vara dålig eller solen stå för lågt kan han plocka fram sitt elverk och lösa detta problem.

"Peters-camp". Jag bor bakom bambudungen bakom hans camp :-)



Första kvällen på Kamares blev mitt första försök till att fiska Kalamris i mitt 60 åriga liv. Vi trädde mindre fiskar på krokar som beten och monterade "led-dioder" ovanpå flötena. Sedan kastade vi ut så långt spön och teknik tillät. Efter det var det bara att vänta och iaktta. Vi satte oss i lä av en liten bambudunge på stranden och hoppades på att få se "led-dioderna" försvinna under ytan. I det läget ska man avvakta lite innan man efter ett ryck i linan långsamt och med jämn takt vevar in. Kalamarisen har då förhoppningsvis fastnat på de krokar som sitter på betet och följer med in på stranden.
Vi har nu fiskat sex kvällar och på dessa fått 4 Kalamaris. Det är inga storfångster men enligt vad jag förstår är vi lite tidigt på säsongen ännu. Det ska vara lite kallare innan de går till på riktigt.

Kalmaris innan den blev mat ;-)


I Peters fiskeutrustning ingår mycket. Förutom fiskespöna har han bland annat ett antal ballonger som han blåser upp och sedan låter driva ut med vinden (förutsätter frånlandsvind ;-)) och dra med sig en ca 100 meter lång lina med krokar som agnats med div beten med jämna mellanrum. Efter linan kopplar han på ytterligare en 600 - 900 meter lång lina som gör att ballongen hamnar långt ut från land. Där får den sedan ligga en stund innan den vevas in med en motor som driver en stor "trådrulle" och där linan lindas upp.
I förrgår gav ballongfisket oss en Barracuda. Den tillreddes sedan på grillen och intogs på stranden.

Kalamarisbete


Kalamarisbete med "Led-diod"


Barracudan innan den blev mat ;-)


Det går inte att ta miste på här bor en fiskeentusiast


Vovvi och Peter inför fisketur



Jag börjar nu långsamt förbereda inför in Sverigeresa. En tid för kontroller av min leukemi är inbokad på hematologen i Linköping den 28 e januari. Förra vintern blev jag ju tvungen flyga dit var 4e vecka men från och med september i år och fem år framåt (om värdena fortsätter vara normala är bäst att tillägga) är det var 12e vecka som gäller.
Eftersom det finns ett villkor i min reseförsäkring som säger att jag måste avbryta min resa i minst 15 dagar varje 90-dagarsperiod är min tanke att bli kvar hos min älskade dotter med familj på Öland någon vecka efter Linköping. Efter det funderar jag på att försöka hitta en biljett österut för en månad eller så. Kanske till Asien någonstans. Sedan flyga tillbaka hem till Kamares och fortsätta den här resan :-).
Det ligger en by som heter Gythios en bit härifrån där det finns en vinteröppen camping. De vill ha ca 6 Euro/dygn om jag lämnar bilen hos dem. Från Gythios till Aten där jag nog tar flyget mot Sverige, kostar bussen ca 200 kronor och tar runt 5 timmar. I Aten kostar det lite över 2000 kr för 14 dagar på en betalparkering (Grekland är inte jättebilligt). I skrivandets stund har jag även lite "trådar" ute här i Kamares och har jag tur hittar jag någon som vill passa mitt hem på sin tomt eller liknande mot en överkomlig ersättning ;-).

Det får väl kallas en alternativ Jul det här. Jag har en liten 12 V sjuarmad ljusstake som påminner om årstiden men skinka, julgran och klappar "lyser" med sin frånvaro :-).

Julpyntat och klart :-)

Under tiden jag skrivit i bloggen har vi haft ballongfisket igång. När vi "sjösatte" linan med beten på märkte vi att det trots relativt stark vind på rätt håll tog stopp. Efter några försök drog vi in linan igen för att se vad som var "fel". Det visade sig dock att allt var som det skulle. Vårt fiske hade fått en bläckfisk att nappa på ett av våra beten och han höll sig kvar i botten så linan inte gick ut längre. Nu kommer den stackaren att få gå till de sälla jaktmarkerna snart. Vi bestämde oss för att ge den till en grekisk kille som står och fiskar en liten bit ifrån oss. Han hade inte fått något napp när vi var och pratade med honom tidigare och det är lite pill hantera bläckfisken som ju ska bankas 20 - 25 ggr i marken innan den är "mör" nog att ätas. Dessutom har vi båda våra frysar fulla och en massa mat som står på tur att ätas (redan förberett).

Nästan varje kväll hör vi ett starkt "ylande" och "skällande" från bergen bakom oss. När Peter berättade att det är schakaler hade jag svårt tro honom först men nu vet jag att det stämmer. Det måste finnas en relativt stor flock inte allt för långt från där vi bor och de låter så man får kalla kårar längs ryggen ibland. Enligt wikipedia är Guldschakalen inte ovanlig i Grekland. Man lär sig något nytt varje dag :-)

Lånad bild på schakal. Har inte lyckats få syn på en enda en av dem.

God Jul och Gott Nytt år från Kamares Beach






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar