torsdag 21 mars 2019

Allt mellan ilsken polis och fasadbelysta berg


 Häromdagen stannade polisbilen vid vår "camp". En kortväxt ettrig uniformerad kille klev ut och hojtade "Go Go Go". Vid försök att fråga på engelska varför och föra ett samtal fick vi bara en ny harang med samma lydelse. Engelska ingick med all tydlighet inte bland de språk han ville förstå. När han hade försvunnit hade vi ett litet rådslag på stranden innan vi bestämde oss för att förhala en bit.
Ca 100 meter från där vi stod är det på andra sidan vägen privat mark
och där har polisen inte samma makt. På någon timma hade vi plockat ihop våra tillhörigheter och hade hemmen klara för avfärd.
När vi parkerat på den "nya" platsen hämtade vi Peters scooter och båt. Vi bor sedan dess fortfarande med sjöutsikt men har nu vägen som passerar genom tomten mellan oss och stranden. Wovi och Tilka verkar trivas bättre i sina nya revir. De har nu en stor yta på "baksidan" av hemmet och slipper korsa vägen varje gång de ska ut på schakalspårning eller leta ödlor. Schakalerna är nog lite närmare nu med tanke på nivån på deras ylande om kvällarna. Ibland tror jag de är mindre än 50 meter från oss av ljudnivån att döma. En morgon hade någon ätit upp en Gupa (betesfisk) som satt kvar på Peters kastspö. Vår gissning hamnade på antingen en katt som brukar komma knallande ibland om kvällarna eller våra "vänner" schakalerna.


Den här veckan har jag återupptagit en liten idé som jag påbörjade i Sverige för några år sedan. Geocaching går till så att man laddar ner en app till mobilen. Där kan man ta fram en karta som visar var användare av appen har gömt små "cachar" (ofta en liten box eller filmrulleask med en lista där man ska skriva sin signatur och datum när man hittat den). Man får fram ledtrådar, foton mm i appen och följer en GPS-karta till stället den ligger på.
För mig har det inneburit ett antal kilometers promenader i både städer och på bergssidor. Det är en bra motivation att komma ut och röra lite på sig och ofta hamnar man på en fin plats med intressant omgivning och fin utsikt. Vid en av mina första cachar hamnade jag i en liten by som heter Geromelinas. Byn ligger längst inne i en vik där ena sidan består av en bergsvägg. Den är på kvällen prydd med fasadbelysning och det var svårt låta bli fotografera "tavlan" man såg när man tittade ut genom dörren på husbilen.


Dinousarieäggstranden


Dinousarieägg


Av skotthålen att döma ska man nog respektera skylten



Grottan







Dagen innan hade jag besökt Dinousarieäggstranden som ligger några mil norr om Geromelinas och som består av stenar som rullats till formen av ägg genom vågornas bearbetning under LÅNG tid. Precis söder om äggstranden finns en enorm grotta som tar emot besökare. Där embarkerade man en liten båt som sedan ljudlöst (en kille stod längst bak och puttade båten med en paddel mot taket) förde oss på en tur på ca 1,2 km genom grottans labyrint. Från taket hängde stalaktiter och stämningen var nästan trolsk :-).

Geromelinas mitt i smeten


Hemmet står lite till vänster om mitten under gatljusen



Nu har de tänt fasadbelysningen på berget



Fint även senare på kvällen



Stalaktiter i mängder i grottan




Jag ser mig inte som turist när jag är ute med mitt hem i normalfallet men vid grottbesöket och några andra tillfällen är nog den gränsen passerad :-).

Från grotta och dinousarieäggstrand bar det av tillbaka till Kamares Beach där Peter, Wovi och Tilka höll ställningarna med bravur. Någon mer polis hade inte stannat även om de kört förbi en gång. Vägen till Kamares gick runt Mani´s (udden vi bebor) sydspets på snirklande serpentinvägar med en stundtals fantastisk utsikt. Hemmet har under mina resor hittills visat sig väl klara både branta stigningar och stupande nedförslut. Är det tillräckligt brant nerför trycker jag in den lilla knappen på instrumentpanelen som tar över farthållningen. Håller jag mig under 25 km/timme sköter någon mekanik att farten förblir konstant utan att jag måste göra annat än koncentrera mig på styrningen. Jag vet inte hur detta går till. Mina bromsar brukar gnissla ibland vid normal körning men när jag trycker in knappen håller bilen samma fart utan bromsgnissel... Avgasbroms?

På Kamares blåste det som vanligt friskt på eftermiddagarna. Troligen är det de kalla bergen ovanför stranden som släpper ner en hård kall vind som blir lite jobbig i långa loppet.
Jag bestämde mig för att återigen lämna blåsten några dagar och satte kurs mot Pyrgo som ligger lite söder om Patras. Utanför Pyrgo ligger Olympia. Rester av den plats där de första olympiaderna hölls. Området var stort och man kunde strosa omkring bland rester av arenor, pelare och löparbanor. Mycket var bara stenar som med hjälp av tidens tand ramlat eller grunder till byggnader men några pelare hade man återskapat och löparbanan såg nog ut som den gjort på 800-talet FK.
Ovanför löparbanan hittade jag en Geocach som nu är loggad bland mina totalt 13 st :-).

Olympia rekonstruerad pelare



Löparbana Olympia från Geocachens position



Löparbanan innan jag startade



Från Olympia sattes hemmets kurs på nästa Geocach. Den här skulle finnas på en lite ö i Kaifasjön som ligger låg ett par mil söderut. Väl framme upptäckte jag att det var en låst stor grind tvärs över den enda landförbindelsen till ön. Efter att ha parkerat utanför grinden hittad jag en liten stig in bland träden bredvid grinden. När jag följde den ett tiotalmeter var jag förbi grind och staket och kunde gå över bron. På ön fanns till vänster från bron, ett hälsobad och ett hotell (stängt för säsongen). Min Geocash skulle ligga ca 400 meter till höger och när jag följde vägen i den riktningen passerade jag ett par längor med låga betongbyggnader med en massa dörrar. Jag fick senare reda på att det varit någon form av vandrarhem där verksamheten upphört och som nu var lämnat åt sitt öde. På ett ställe hade man byggt ett hack i ett av husen för ett stort träd som fortfarande stod kvar men även det såg ut att ha haft sin högglansperiod för länge sedan.
Efter att ha hittat gömman och loggat min "närvaro" på papperet som låg i asken samt klickat i min närvaro på "appen" återvände jag samma väg till hemmet som lugnt stod kvar och väntade på samma plats. Jag fick syn på en liten väg som gick in mellan träden längs med sjöstranden och när jag följt den en liten bit hittade jag en perfekt förtöjningsplats. Inbackad mellan några buskar och träd hade jag återigen sjöutsikt. Den här gången av svavelhaltigt sötvatten.
Kaifalasjön är känd för sina varma källor där svavelhaltigt vatten tränger upp i grottor på den östra sidan och sedan rinner ner i sjön.

Inbyggt träd 



Nattförtöjning vid Kaiafalasjön



Morgonen efter satte jag sydlig kurs och inom en timma var jag på Elea Beach. Stranden där jag tillbringade en vecka i december och där jag varit nära att fastna i gyttjan när jag sökte övernattningsplats.
Min tanke var att hälsa på mina grannar från förra gången och höra hur deras vinter varit. Den stora tyska husbil med en massa solceller och vindgenerator som jag beskrev som en "sambandcentral" i ett tidigare inlägg här, stod kvar. Förutom den stod där ett 10 tal bilar på samma öppna fält och Prince, hunden med hästliknande rörelser travade fortfarande runt bland bilarna med samma stolta steg.
När jag förtöjt framför några buskar fick jag syn på en stor tysk husbil a la "terrängmodell". Vi hade tidigare i vinter haft besök på Kamares av ett tyskt par vid namn Claus och Petra. Peter kände dem sedan tidigare och de dök upp med en liten hyrbil eftersom de tyckte det var dyrt köra med deras stora husbil. Efter den beskrivning de gett mig vid sitt besök kunde jag gissa mig till att bilen en bit framför mitt hem kunde vara deras.
De är mycket trevliga och jordnära personer även om Claus kan ge intryck av att vara av den lite vildare sorten vid en första anblick :-). Efter att ha konstaterat att det var dem jag hittat passade jag på att fotografera Claus poserande framför deras vinterhem.

Claus hälsar


På kvällen blev det  "hippybio", som Petra kallade vår brasa tillsammans med paret från sambandscentralen (kommer inte ihåg deras namn tyvärr) med lite vin och samspråk.
Jag blev sedan kvar ett par nätter på Elea och ägnade några timmar en av dagarna åt att leta rätt på den Geocach som skulle finnas några kilometer söderut längs stranden. Efter lite letande hittade jag den i en skåra i en trädstam och skulle skriva dit mitt namn när jag kom på att jag glömt pennan i husbilen. Det var bara att stoppa tillbaka cachen och bestämma sig för att passera med husbilen när det var dags att byta förtöjningsplats så småningom.
När jag kom tillbaka efter min promenad träffade jag Petra och Claus. Vi kom att tala om Kaifalasjön och de berättade att på andra sidan sjön mot där jag varit kunde man hitta sköldpaddor och fotbada i svavelvattnet. Det kändes synd att inte ha upplevt detta. Vattensköldpaddor i "vild" version ville jag inte missa och att ge fötterna ett hälsobad lät inte heller fel:-). Jag bestämde mig för att det skulle bli en sväng tillbaka för ytterligare utforskningar av området. Enligt Claus skulle det även finnas en övergiven jättehamn i södra viken av sjön.

Dagen efter tog jag farväl av mina vänner på Elea och satte med hemmet först kurs mot Geocachen på grusvägen som följer stranden. När jag skrivit in mina uppgifter på den lilla lappen bestämde jag mig för att ta en annan grusväg (även den längs stranden men närmare sjön) tillbaka förbi platsen jag varit förtöjd på nätterna innan. Allt gick bra till jag plötsligt fann vägen spärrad av ett grävt dike. Eftersom jag inte var sugen på att backa en relativt lång sträcka såg jag mig om efter smidigare lösningar. Mitt val föll på att köra över ett "gräsfält" som var en bit av stranden som såg fast och fint ut. Det var beväxt med något grönt och ca 100 meter bort skulle jag komma upp på nästa grusväg. Glad i hågen satte jag kurs ut i naturen och allt gick bra de första 90 metrarna. Där sjönk fören på hemmet ohjälpligt ner i vad som visade sig vara "bottenlös" sand. Hur jag än baxade och joxade kom jag inte en centimeter åt något håll.
"Nöden har ingen lag" sägs det ju. Jag ringde Petra och berättade om min situation med hemmet fast i sanden ca 500 meter från dem. På fem minuter hade en skara på ca 8 personer (alla grannar från vår äng) samlats och vi försökte med gemensamma krafter inklusive en tysk fyrhjuling få hemmet flott igen. Hur vi än ansträngde oss rubbade hemmet sig inte centimeter. Claus gjorde sig beredd att hämta deras jättehusbil när vi fick syn på en annan terränghusbil som kom åkande över stranden. Det var en annan granne som varit och handlat när de övriga gav sig iväg på räddningsinsats till mig. Vi knöt ihop nosen på hans jättebil med fören på mitt hem. Han backade sedan på tomgång medan hemmet åkte med som en surfbräda upp på den lilla väg jag siktat på när hemmet "sjönk".

Förädisk sand stoppar hemmet


Efter mycket tackande kunde jag nu fortsätta min resa med oskadat hem. En timma senare hade jag parkerat vid stället där sköldpaddorna skulle hålla hus. Tvärs över vägen låg ett spa bakom ett högt staket och på grindarna stod troligen något om stängt för säsongen (kan omöjligt läsa de grekiska skyltarna;-)).
Framför mig stannade plötsligt en liten öppen sportbil. Grannarna från "sambandscentralen" hade bestämt sig för att göra samma runda som jag. I sin släpkärra bakom husbilen har de förutom en bastu en styck mindre sportbil. Bra för småärenden, inköpsrundor och sightseeing ;-).
Tillsammans kollade vi sedan in sköldpaddorna och hittade 300 meter längre fram en grotta in i berget där det porlade upp varmt svavelvatten. Här fanns inget staket eller låst grind utan vi kunde vada runt i ankeldjupt svavelvatten en stund. Jag kände varken någon förbättring eller försämring av hälsotillståndet i mina fötter efter det äventyret, men det var skönt få fötterna lite avvaskade i alla fall.

Mellan sköldpaddorna och spahotellet. Grannens sportbil


Skalman


Jag hade bestämt mig för att försöka hitta den hamn som skulle finnas i viken i sjön och förtöja där över natten om det var möjligt. Efter en hel del letande på smala och krokiga vägar stod jag plötsligt på en lång kaj. Själva kajbyggnaden var säkert 400 meter lång med raka kajer, några tvärkajer och stora pollare på många ställen. Förutom detta fanns där ingenting. Det är svårt föreställa sig vad tanken varit med att bygga en dylik anläggning mitt ute i ingenstans i en liten svavelhaltig sötvattenssjö som var ett par kilometer lång och kanske som mest en kilometer bred. Det finns inga förbindelser till havet som säkert var ett par kilometer bort.

Jag parkerade på en av tvärkajerna som gick ut i sjön. Mina vänner i sportbilen noterade positionen i sin GPS för framtida bruk innan vi sa hejdå och de återvände till Elea Beach. Kvällen blev jättefin ute på piren och jag fick en solnedgång som inte gick av för hackor över en spegelblank vattenyta. Innan solen gick ner provade jag på att försöka fiska lite. Jag hade sett lite småfisk bland sköldpaddorna och tänkte att det kanske fanns någon större fisk som levde på dessa. Efter en stunds kastande gav jag dock upp dessa försök och hängde tillbaka spöt i den hållare jag byggt under barbordskojen.

Nära till fiskeplatsen på piren



Från andra hållet



Fin solnedgång över sötvatten den här gången


När jag vaknat och fått i mig lite kaffe styrde jag åter hemmet upp på trafikerade vägar och på eftermiddagen hade jag hittat en bra plats vid en återvändsgata nere i Kalamatas hamn. I skrivandets stund är jag nu inne på mitt tredje dygn på samma plats. Jag har fin utsikt över sjön och en bit från mig ser jag ett antal husbilar som står på hamnens ställplats där jag själv stod efter att min Trumapanna hade lagt av i december. Skillnaden mot då är att jag nu står gratis (dock utan el och annan service) och om jag stått inne på ställplatsen hade jag missat en trevlig gårdagskväll med ett Schweiziskt par som bodde i husbilen framför mig ett par nätter. De hade med sig hemmagjord snaps på körsbär och äpple. Det blev ingen "blöt" kväll utan mer lite smakprov och trevligt samtal. Idag drog de vidare mot Dinousarieäggstranden (där jag var för några veckor sedan).


Under gårdagen tog jag en promenad upp i Kalamata centrum och kunde konstatera att det jag läst om ett tågmuseum med 14 lok och div vagnar skulle finnas här. Det finns inte längre någon fungerande järnväg hit men man har bevarat en del gamla fina ekipage för allmänt beskådande i en park mitt inne i stan.

Den gångna tiden har jag haft kontakt med båda sidor av rättssystemet i Grekland. Polisen träffade jag på stranden medan den kriminella motparten visade sig när jag var i Sparta för ett par veckor sedan. Jag behövde handla och var på en liten utflykt till Sparta med hemmet. Runt kl 8 på kvällen parkerade jag vid Lidl och gick in för att fylla förråden lite. Uppskattningsvis var hemmet obemannat i ca 20 minuter och när jag kom tillbaka märkte jag att handtaget på bodelsdörren saknades. Efter lite funderande såg jag att bitar av fönstret vid min koj hade brutits loss och att det var brytmärken på dörrkarmen till bodelen. Även låset i dörren hade fått sig en behandling och var deformerat liksom det lilla fönstret för om dörren.
Troligen hade jag kommit och avbrutit "besökaren" som lämnat i en hast. Bilen har ju larm på alla dörrar och luckor, liksom ett kraschlarm för krossljud. Inget av dessa hade löst ut och de hade inte lyckats ta sig in.

Fönster efter inbrottsförsöket


Dörrkarm med mejselavtryck


Det blev att tillbringa någon timma med att få en polisanmälan ifylld innan jag åter satte kurs mot Kamares Beach och sedan dess lever jag med diverse estiska skavanker men med fortfarande fungerande lås och larm. Reparation blir i Helsingborg i början på juni.

Även på tekniksidan har det skett saker. På taket ligger nu 6 x 100 watt solpaneler. Den tid som är framför oss nu kommer detta troligen att innebära en överkapacitet (i alla fall så länge jag befinner mig i södra Europa) men vinter här nere och från sen höst till tidig vår på nordligare breddgrader kommer de förhoppningsvis göra nytta. Jag tror mig ha förlängt säsongen när husbilen är försörjd elmässigt av solenergi med minst 2 månader/år. När klockan var 11 i dag var mina batterier redan fulladdade.

Det har blivit mycket gjort på den tekniska sidan i vinter. Mycket tack vare min vän och granne Peter som jag numera brukar kalla "ingenjören" ibland. Det som egentligen är kvar i vår är att byta ut sladden på den hall amperemätare som vi installerat. Den levererades med en halvmeter lång sladd vilket innebär att jag måste luta mig in under passagerarstolen varje gång jag vill kolla laddning/förbrukning. En 2 meters är på gång från Kina och kommer att innebära att panelen hamnar i bekvämare avläsningshöjd.



11 kommentarer:

  1. Tack Tomas för ännu en intressant berättelse från din rullande pensionärsvilla. I bland känner man sig som medresenär när du berättar om dina upptäcktsfärder där nere i den grekiska kustremsan. Ha en fortsatt god tur med hemmet.

    Hälsar Janne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Janne.
      Tack själv för att du följer mig och mina eskapader. Roligt att få feedback också.
      Skriver eftersom jag tycker om att skriva och vill gärna dela mina upplevelser med de som vill "hänga på".
      Ibland är det lätt skriva mycket som den här gången då det hänt en hel del. Ibland händer inte lika mycket och det är svårare få ihop någon text, men så är ju livet :-).
      Ha det så gott :-)

      Radera
  2. Det var ju en omfattande och händelserik berättelse. Man ser och känner att "nu glider pennan bra". Kanske är det så när man är ute och rör sig efter en längre stopp? Grekos är generellt sett trevliga mot främlingar, men efter deras stora kris när högerextrema partier vunnit teräng, så agerar vissa tölpar hämningslöst så som polisen ni mötte. Jag skulle råda er att vara uppmärksamma och tala med några lokala personer om det som hänt, bara för att höra vad de tycker.
    Man skall inte lura sig själv vad gäller Grekerna, då man som rik turist njuter av kulturens vagga med lite retsina och ljumma vindar. Själv tänkte jag att för 2500 år sedan hade de en avancerad samhälle, kultur och konst, medans vi högg ned varandra med brons svärd (i bästa fall). För mig verkar det inte möjligt att samma genetik skulle avstannat helt i utvecklingen, utan det måste ha skett ett utbyte eller inblandning av andra gener med menlig verkan. (Kanske Turkiska?) Varjefall, nivån i personlig utveckling är skrämmande skiftande. Om du har tillgång till böcker, så läs en bok som heter "Dianas ö" skriven av Göran Skildt som bott 20 år i Grekland. Han har mustiga storys och avslöjar nästan alla Grekiska egenheter. Boken är faktiskt underhållande och går att läsa flera gånger. Han skriver "kompakt".
    Du tar fina bilder också. Dessa med skiftande text ger en fin total upplevelse. Frågan med kajjens betydelse är bra. Varför? Dålig impulskontroll eller mygel?......
    Hälsar BigSpender

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej BigSpender :-)
      Jo det finns nog mycket som ligger och pyr under ytan i detta fina land. Svårt förstå och veta för en besökare som mig vad som sägs, tycks och avhandlas mellan gemeneman och i folkmun här.
      Vi har kontakt med en albansk familj som bor nära vår strand och där Peter hämtar sitt vatten med scootern ibland. De berättade häromdagen att det var en äldre man (ca 70 år) som ringt polisen och sagt att det står två "tyska" husbilar på stranden sedan länge och de betalar "ingen skatt".....
      Enligt våra bekanta var det detta som ledde till polisens insats....
      Vi står fortfarande kvar på det ställe vi förhalade till och avvaktar fortsättningen. Peter har lite prylar som han fortfarande väntar på på postkontoret i Gythio. Stranden här ligger bra till för att invänta dessa, men kniper det har vi en liten hamn vi funderar på att flytta till på det ostligaste fingret. När paketen anlänt rullar vi nog hur som haver österut en sväng :-).
      Tack för trevliga ord om min blogg och mitt skriveri. Ibland flyter pennan på över papperet med lätthet. I de fallen är det kul att skriva och det kan bli långt. Ibland har det hänt lite mindre eller inspirationen är lite sämre vilket gör det svårare formulera sig och få till texten.
      Tack för boktipset. Jag ska upp till Sverige i slutet på april för en nu provtagning och inhämtande av ny reseförsäkringsperiod. Försöker hitta boken då :-)
      Ha det gott :-)

      Radera
  3. Tack själv, ser framemot fortsättningen.
    Dessa Grekos. Alltså, vad jag vet om dem så har de ett långt minne och tyskarnas härjningar under WW2 är inte glömda. Saken blev inte bättre då det visade sig att tyskarna ville ha tillbaka pengarna de lånat till Grekland. Grekerna betraktade dessa kulor som kompensation för det gångna enligt "Gyllene gänget".
    Alltså, gör klart för alla att ni kommer från Olof Palme land, han som hjälpte grekos under juntan, då blir de plötsligt era vänner för livet. Men hur signalerar man att man är svensk? De kan knappt se skillnad mellan flaggor och S märket i bilen påminner om SS. (säkert en förkortning bara)
    Önskar en trevlig fortsättning, och kanske är det dags att flytta på sig till bättre fiskevatten?

    Häls. BigSpender

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är nog mycket gammalt som ligger och gror och skaver under ytan förstår man.
      Vi får se när vi rör oss mot nya fiskevatten. Vaknade idag med strålande sol och lite frisk vind från sjön. Får bli lite inomhuspill idag tror jag. Har en sladd jag ska byta till amperemätaren från bodelsbatterierna så jag får upp den i avläsbar höjd i bilen :-).
      Ha det bra

      Radera
  4. Verkligen trist det där med inbrottsförsöket och medföljande skador. Värsta är nog otryggheten som sådant skapar för du är väl full försäkrad? Fast hur bra de än täcker skadorna, så är det alltid en massa tidsspillan länkade med det. En stor hund i bilen hade förmodligen hindrat inbrottsförsöket.
    Ang. din solarsystem. 600W är ju en skaplig anläggning och jag antar att du har gjort det hela med konstens alla regler? Vet inte varför, men jag har en känsla att Peter är lite konstnärligt lagt och dessa personer brukar "skjuta från höften" när de skapar något. Dock tror jag inte att han slarvar med funktionen. Som jag tidigare nämnt, så planerar även jag en solarsystem eftersom jag för det mesta vildcampar.
    Vad jag undrar - efter att ha läst många inlägg om ämnet från tex HBK - tror du att man kan koppla direkt till batteriet (förbrukningsbatteriet) från MPPT alltså regulatorn från cellerna? Jag har ju en gammal kärra från 1989 utan elektronik och således ingen EBL att tala om. Jag har också en gammal (original) 230V laddare som jag skulle vilja byta mot en modernare snitt. (förslag?) Jag siktar mot 200W anläggning på taket och inköp från ebay.de
    Häls. BigSpender

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo försäkringen täcker förutom självrisken förståss. Men tråkigt och mycket strul i a f :-(. Men det kunde varit värre får man säga som tröst. En rejäl vovve hade kanske hjälpt som sagt men tyvärr inget alternativ för mig som måste till Linköping var 12e vecka och då vara borta från bilen i 15 dagar för nya reseförsäkringsdagar. Tycker om hundar men skulle bli för uppbunden tänker jag.
      Solpanelerna har jag kopplat direkt på mina batterier från regulatorn. Kopplade bort EBL-en från den delen eftersom det blev lite många ampere :-)
      Min kompis köpte en ctec ( https://l.facebook.com/l.php?u=https%3A%2F%2Fwww.ssbilbehor.se%2Fctek-batteriladdare-1%2Fctek-husvagn%2Fctek-pro25s-12v-25a-batteriladdare%3Ffbclid%3DIwAR1tjYnO4vJqQMX3LaCO06cBX_TKvzFabwsBVkd53J1JaGr-EGx8aoitKmI&h=AT1zktRCZyc17kewQizMjO-fTE3aLeA2tPh5hh9NKOq9ufYlUOFUp9lZJeKdqhZZv_HInDYgRmkRw0cPpjP8JR5cz9m-wB2J_w9gvaV8W9LudfxHBB7EHv0D7--SY68JrK4 ) 230 laddare häromdagen. Funderar också på att byta min så småningom till en lite mer intelligent :-)
      Mina 600 är nog lite tilltaget, men de är där enbart med tanke på att förlänga säsongen jag kan klara mig på sol.
      Jag hade 160 W innan ju och det räckte mer än väl de ljusa årstiderna. Köpte mina grejor via ebay.de
      Med vänlig hälsning
      Nomaden

      Radera
    2. Många tack för infon. Ctek laddare har jag hört mycket bra omdömen. Fast den ser ut som en av mina moderna laddare som jag har hemma. Nackdelen med den är att den "nollställer sig" varje gång strömmen bryts. Detta medför att man måste blippa programknappen för att den skall börja arbeta. Man kan tex välja batteristorleken och vilken typ av laddning skall utföras. Laddaren man skall ha i HB:n skall ju hoppa igång när du kopplar på landströmmen och sköta allting automatiskt och gärna lite mer. Jag antar att Cteck 25A är en sådan, jag frågar före köp.
      Det här med hundar som tjuvavskräckning. En av mina fiffiga bekanta har en ljudfil av mäktiga hundskäll på en sticka. Han stoppar den i bilens Stereoanläggning och en rörelsesensor (en sådan där billig som drivs av 12V och känner IR strålning) den aktiverar en timerrelä (justerbar) på kanske en minut, som i sin tur aktiverar stereon varpå det hörs en mäktigt hundskäll och morrande. Inga inbrott där inte. Han är förresten ingen elektronik ingenjör utan bara fiffig och fundersam av naturen. Tänkte tipsa dig så ni har något att grubla över om samtalsämnen glesnar....
      Häls. BigSpender

      Radera
    3. Hej igen.
      Det låter klokt med automatisk avkänning. Blir jättepilligt annars....
      Ska kolla lite på min EBL. Är inte säker men tror laddaren är inbyggd i den... Den heter EBL 119...
      Funderar på att i framtiden skaffa Litiumbatterier och undrar om den fabriksmonterade är klar för detta. Funderar på att även med blybatterierna skaffa en annan. Tror kanske inte att den som sitter i är av "högsta klass" ;-)

      Får titta på den du tittar på också ;-)
      Det låter ju smart med den där anordningen din kompis har med hundskallet. Förstår inte riktigt hur han får stereon att gå igång? Slår på strömmen till den med reläet?
      Hur sitter rörelsesensorn? Ute?
      Ha en fin helg :-)

      Radera
    4. Ang. batterier i bodelen. Vet att många har AGM och diverse andra, dyra lösningar. Jag har dock fastnat för Biltemas silver kadmium Art. 80-2954 kostar ca 1300kr. Är på 95AH men har 4 års garanti. I praktiken håller de kanske 6 - 7 år rätt skött. Tycker att relationen mellan pris och trygghet är rätt så bra. Jag har två sådana. Men det är klart, om man jagar vikt och vill ha stor kapacitet så finns det bättre lösningar.
      Modern laddare förlänger också livet på normala batterier då de har en program som avsulfatiserar tex blybatterier. Vad jag förstått så vet maniken själv när det är dags för den åtgärden, inte illa.
      Kompisens tjuvskrämma är under utveckling (som mycket annat) Han skall montera ultraljudsensorer - likadana som man har för parkeringasistans och varnar för avstånd med pipande ljud - dessa kan man montera runtom bilen. De i sin tur aktiverar en timerstyrd relä som i sin tur kopplar strömmen till stereon varpå hundskället börjar spelas upp. (Eller vilket ljudfil som helst) Den nuvarande är en vanlig rörelse sensor för 12V som bevakar framrutan. Tror de täcker 80 graders vinkel. Sedan kan man också ha en dasch cam i framrutan vilket också avskräcker normala tjuvar.
      Endast fantasin sätter gränser vad man hitta på i elektronik området. Jag tycker dock att det viktigaste är att tjuven redan på avstånd bestämmer sig att "det måste finnas bättre objekt". Även där är det fantasin som sätter gränser, inte pengarna.
      Som Exempel kan jag nämna en Engelsk dam som reste ensam med sin husbil. Hennes passiv gubb/tjuv skrämma bestod av stora stövlar storlek 48 och en kraftig plastkedja och en stor plastskål utanför bodelsdörren. Hon ställde stövlarna utanför dörren och då är meningen att tjuvens undermedvetna säger till honom att där inne finns en storväxt man och minst lika stor hund... Dessa engelsman...;)
      Häls. BigSpender

      Radera