Moseldalen var lika fin som jag hade förväntat mig

Efter några dagar friparkerande i en park i Koblenz rullade vi söderut några mil. De första dygnen blev vi på en ställplats i Cochem som förutom en massa vinodlingar även stoltserade med ett slott. Ställplatserna i Moseldalen var med våra svenska mått billiga. Jag tror inte vi betalade mer än 8 Euro någonstans och då ingick i många fall el, tömning och fyllning. Precis som det ska vara.
I Cochem fick vi trots tidigare negativa erfarenheter av slottsbesök, för oss att vi skulle kosta på oss de 5 euro det kostade att komma in i själva slottet. Bådas vår erfarenhet av dylika besök är annars att den stora upplevelsen får man utifrån. När man ser slottet på håll eller när man står utanför ett högt beläget slott och tittar på utsikten och omgivningarna.

Även den här gången visade det sig vara för oss lite onödiga pengar. Man släpptes in på inre och yttre borggården (i o f sig fint med lite fontäner och plantor) men dörrarna in i själva slottet var väl förseglade och det enda man kunde kika in i var ett litet slottskapell.


Slotten ligger ofta högt och eftersom parkeringarna för det mesta är mycket begränsade i närheten blir husbilen inget alternativ för "bergsbestigningen". Det blir istället apostlahästarna som får sättas i arbete :-). Det brukar ta emot lite rent viljemässigt innan jag får igång dessa inför dylika vandringar men när "övertalningen" är klar känns det faktiskt riktigt bra att röra lite på sig.
Med dagens teknik har man ju nästan alltid med sig en stegräknare i fickan i form av mobiltelefonen, och under Moselveckorna hamnade vi mellan 10 000 och 20 000 steg nästan varje dag. Tror nog det gjorde lite nytta på sidfläsket också ;-).

                                  Cochem slott: Ser bäst ut på håll ;-)

                               Utsikten från slottet
Något som gjorde intryck under våra veckor (ca 2 veckor tog det oss att avverka Moseldalen) var hur man i Tyskland använder järnvägar och floder på ett helt annat vis än i Sverige. Det var en aldrig sinande ström av fraktfartyg som gled fram genom landskapet längs hela vår väg och på järnvägsspåren rullade långa tåg med allt från passagerarvagnar till godsvagnar och biltransporter. Man kan undra när vi ska komma till samma insikt och använda framför allt järnvägar på ett förnuftigt vis.

Vid en av många slussar kunde vi se att de båtar som användes verkligen var anpassade efter sin verksamhet. Det skilde inte många cm varken på längd eller bredd för att de skulle få plats innanför portarna :-).

                               En av få campingar vi såg på vår Moselresa. Vi bodde på en ställplats i                                          närheten

                                Inte kul vara kopparödla alltid.. Ser ut som om svansen släppt också.

                               En av byarna fotograferad från en av vinodlingarna som klättrar på                                              sluttningen.

                      Små trånga gator med korsvirkeshus såg vi överallt.

                                Inte bara fraktfartyg på floden. Här en passagerarbåt som passerar

                               Vi kunde inte hålla oss från att friparkera en natt i a f :-).

                     Det tog 3 år innan det blev en skoförvaring av det döda utrymmet i dörren :-)

                      Ingen plats för att passera med hemmet här inte ;-)

                     Eller här ;-)

                     Snacka om starka armar :-)
Sedan det inbrottsförsök jag drabbades av i mars i Grekland har jag ännu inte lyckats få till någon permanent reparation av skadorna. Det rör sig dock till allra största delen om rent estetiska dylika och de värsta märkena har jag lyckats dölja skapligt med tejp och annan "kosmetika".
Anledningen till att skadorna inte blivit åtgärdade är att Dethleffs hade en leveranstid av delarna som gjorde att jag inte vill vänta i Sverige på dem. Istället har jag ett avtal med Watercircles (Caravan Clubs försäkringsbolag) och Anders släp och husvagnar utanför Kalmar. När jag vet vilket ungefärligt datum hemmet är i Sverige igen beställer verkstaden hem delarna och jag lämnar in bilen för reparation när jag är på plats.
Ett problem som inte enbart är estetiskt är dock låsfunktionen i bodelsdörren. Den har väl aldrig varit någon höjdare på den här bilen i o f s, men sedan inbrottsförsöket har en sprint och en fjäder fått "tuppjucket". Detta leder till att bilens fjärrlås inte fungerar ibland och även larmet kan vägra starta. Innan jag lämnade Sverige gjordes en "nödreparation" på en verkstad utanför Helsingborg. Denna reparation visade sig hålla till andra veckan i Moseldalen. Där lossade en "spännkil" som via en microbrytare ska indikera att dörren är stängd.Nöden har ju ingen lag sägs det utan det blev till att plocka isär dörren på en parkeringsplats och pilla dit den lösa kilen. Efter lite svordomar och en timmas pillande fungerade det hela igen.

                                            Bodelsdörrsreparation med Mosel i bakgrunden

Efter Cochem rullade vi vidare söderut. Ömsom på västra sidan av Mosel och ömsom på östra sidan. Hela den här perioden stod vi på ställplatser. Jag föredrar annars att friparkera i största möjliga mån, men här fanns det dels ett enormt utbud av ställplatser med fin utsikt och fina promenadvägar. Dels låg avgifterna på rimliga nivåer och inte som i Sverige där de allt mer börjar likna campingar både vad det gäller service och prisnivå.

När vi lämnade Mosel bakom oss satte vi kurs mot Luxemburg. Eftersom det låg längs vår tänkta rutt hade vi bestämt oss för att tanka där (dieseln kostade 1,14 Euro på den mack vi hittade).