onsdag 13 november 2019

Party på vapenfabrik och olivskakning i på Casa Da Cardeila


När vi lämnade San Sebastian regnade det. Precis som det med några avbrott gjort sedan vi lämnade Moseldalen några veckor tidigare. Enligt ursprungsplanen hade vi tänkt följa den spanska kusten västerut och sedan följa kusten ner genom Portugal. 
Vädret fick oss dock att ändra våra planer. Hemmet satte kurs i sydväst och vi kom in i Portugal i närheten av Braganca som ligger uppe i det nordöstra hörnet.


Vägavgifter i Portugal

Jag hade läst lite om det Portugisiska systemet för betalvägar och konstaterat att vi skulle bli tvungna nyttja dessa vägar till vissa delar. Vägen vi kom in från Spanien till Braganca

tillhör betalvägarna och efter vad jag förstått skulle det finnas en möjlighet registrera sin nummerskylt och sätta in pengar på "depositionskort" vid gränsövergången.

Som jag tänkte borde de där finnas ett kontor eller en bensinmack med denna funktion. Hur vi än spanade längs med vägkanten kunde vi inte hitta någon dylik installation. Det blev att fortsätta till vårt mål för dagen som var en gratis ställplats i Braganca med tillgång till att tömma och fylla diverse tankar.
Placeringen i Braganca var inte dålig. Vi hamnade precis nedanför vad vi trodde var en gammal borg, men som vid lite efterforskning visade sig vara en "borgstad". Den var från medeltiden och mycket välbevarad. Vid vår promenad kunde vi konstatera att innanför de gamla murarna och tornen låg ett helt litet stadscentrum med trånga vindlande gränder. Många av husen var bebodda och det fanns både restauranger och pubar plus någon liten affär ;-).
På kvällen lyckades jag hitta ett telefonnummer till kundsupporten för vägavgifter i Portugal. Till min glädje kunde den jag fick tag på bra engelska och efter att jag förklarat att jag troligen kört på en avgiftsbelagd väg utan att göra rätt för mig (inte sugen på några komplikationer i senare skede, utan bättre krypa till korset med en gång;-)) fick jag redogjort hur registreringen skulle gå till. Någonstans vid gränsen måste vi ha missat en "liten" automat där man skulle mata in sitt registreringsnummer och sätta in ett antal euros på ett konto. Sedan var det bara att köra och man skulle få ett meddelande när pengarna var slut. Bara att sätta in nya stålar och rulla vidare.
I nuläget kunde jag registrera mig via internet, gå till posten eller till en bensinmack. Jag valde att göra detta via nätet och satte in 20 euro på kontot. Min skuld som uppkommit på de 3 milen från den spanska gränsen skulle regleras med automatik.
Den här rutten har hemmet rullat i det här blogginlägget

 Det räcker dock inte med ett betalsystem för det portugisiska vägarna. Det finns även vägar som är avgiftsbelagda men saknar kameror för att registrerar bilnummer. På dessa får man en kupong ur en automat med en bom framför. När man sedan kör av stoppar man in samma biljett i en annan automat och betalar det belopp som syns på stor skylt. Efter detta går bommen upp framför fören och man kan rulla vidare. I vissa fall har betalautomaterna varit ersatta av "livs levande" människor vilket är betydligt trevligare tycker jag ;-).

Ett dygn i Braganca

                      I Braganca hittade vi ett miniatyrsamhälle inne på vad som såg ut vara en tomt..
Muren runt borgstaden var verkligen välbevarad
                           
                                 Hemmet stod nedanför träden med de fina höstfärgerna..
Gamla broar är häftigt :-). Här är Bragancas bidrag ..



Porto är inte bara portvin

Det blev bara en natt i Braganca. Vårt nästa delmål var Porto som är den näst största staden i landet. Vi förtöjde på en parkering nere vid floden Duero som börjar nordost om Madrid i Spanien och rinner ut i Atlanten här. Floden användes förr för att transportera Portvin med mindre båtar från vinodlingarna inåt landet och ut till kusten. Numera går tyvärr inget vin den vägen utan det fraktas troligen med lastbilar.
Det finns olika sätt "parkera" sin cykel på om man inte vill ha den stulen ;-)
Men tror mer att den här var någon form av utsmyckning..

En fin liten gata i Porto.
Numera en turistattraktion men tidigare fraktade man portvinet på floden på det här viset :-)

Buddha Eden

Det tillhör väl inte vanligheterna att man förknippar Portugal med Buddhism, men vi lyckades hitta en otrolig park "Buddha Eden" mitt ute på landsbygden. Någon med mycket pengar och som gillade Buddha i olika former hade byggt upp ett helt landskap med dammar, vattenfall, ett litet tåg, buddha statyer (en del i ofantligt format) och två Terrakottaarmeer.
Vi nattförtöjde lite utanför Buddha Eden och kunde ta oss in relativt tidigt i parken. Jag tror vi betalade 5 Euro i entre och kunde sedan promenera runt ett par timmar och förvånas över alla skapelser man visade upp. Förutom Buddha i alla former och storlekar fanns en mängd skulpturer varav de flesta var av stål. En del var gjorda av gamla bildelar och andra av armeringsjärnsliknande trådar och pinnar.
I parken pågick en febril aktivitet överallt. Man klippte stora gräsytor, byggde ut området, flyttade staket och gjorde nya dammar. Dock utan att detta störde upplevelsen av parken som egentligen inte var så fascinerande i sig, men väldigt påkostad i hela sitt format :-).
I parken fanns en massa apor och giraffer också ;-). Gjorda i metall...

Även herr Uggla hade fått en plats en bit från aporna..


Storkarna hade en avdelning "mammutstorkar" på plats...

Det var ingen hejd på utsmyckningen

Utsikten från en av de högre delarna av Buddha Eden.

En av många dammar i området.

Batalha

Nästa lilla mål på vår "kryssning" var en ort som heter Batalha. Staden "stoltserar" med ett kloster som inte går av för hackor. Det tog runt 150 år att bygga och finns nu med på UNESCO´s världsarvslista :-).
Även i Batalha stod vi på en gratis ställplats med gratis tömning och fyllning av div tankar. Ställplatsen låg ca 300 meter från klostret. Perfekt avstånd för ett par sega nomadben ;-).
En gammal fin bro utanför Batalha

Batalha kloster var imponerande 


Lissabon och vapenfabriken

Det har blivit många storstäder på den här resan och nu hade vi ytterligare en i stäven. I Lissabon hittade vi en relativt nyöppnad ställplats.  Fabrica de Braco do Prata" som låg i en f.d. vapenfabrik. Den hade förutom ställplatsfunktionen fått fler andra mer fredliga "uppgifter" sedan man 1998 la ner vapenverksamheten. Idag är stället fullt av ungdomar med artistiska förmågor. Det sjungs och spelas i olika salar i det stora huset (som låg på lite avstånd från husbilarna) och man driver en liten restaurang där man till en relativt billig penning kan köpa allt från frukost, lunch och middag till crepes. Naturligtvis har de även rödvin och lite andra drycker. Priset låg på 15 Euro/dygn och med tanke på att det bara var 200 meter att gå till bussen som tog en in till Lissabon centrum tyckte vi det var en bra ide att bli där medan vi utforskade stan.
En kväll hade de byggt upp ett dansgolv och satt upp en VÄGG av högtalare på vapenfabriken. Fullt drag fram till kl 22 då det blev lugnt och fint igen ;-)
På muren hade man skruvat fast avloppsrör. Sågat bort den tredjedel som var uppåt (längs med de horisontella rören) och fyllt dem med jord och plantor. Kul ide som nog blir fin att titta på så småningom :-)

Det som finns kvar av byggnader på den gamla vapenfabriken syns i bakgrunden. 



I Lissabon centrum finns det mycket att se och en gammal fin bevarad bebyggelse vilket innebär att det är fler än vi som ville se detta och turistströmmen på gågatorna var strid när vi kryssade oss fram mellan andra fotgängare, uteserveringar, gycklare, dansare och gatumusikanter.
Den 25 oktober hade Toula bokat en flygresa från Lissabon hem till Grekland. Vi tog en Uber (väldigt välfungerande i Lissabon och prismässigt överkomligt transportsätt) ut till flygplatsen där hon "mönstrade" på sitt plan.
Åter ensam i nomadbostaden blev jag kvar några dygn i Lissabon innan jag satte nordostlig kurs upp mot staden Santarem. Den ligger längs floden Tejo som rinner ut i Lissabon. När jag kom fram till Santarem var det eftermiddag. Jag hade hittat en gratisparkering i min app "Park4night" bakom en gammal kyrka. Platsen såg bra ut med en stor lykta mitt i centrum vilken jag parkerade under. Under förkvällen märkte jag att det var lite biltrafik på grusplanen. Bilar körde förbi, vände och försvann för att återkomma efter en stund. När det mörknade kunde jag konstatera att den stora lyktan som jag parkerat under förblev släckt.

Vid en tur i Santarem hamnade jag bakom den här hästtransporten. Det finns olika metoder flytta på en häst tydligen ;-)


Santarem och Casa da Caldeira

Jag kände att det nog var läge för en liten kvällsförhalning. Dels var det väldigt skumt på platsen och dels hade jag ingen lust att vakna mitt i natten av att någon ungdom testade accelerationsförmågan på sitt fordon utanför min "husknut". Inne i centrum hittade jag snart en stor asfaltplan som var nästan tom på bilar. Den var väl upplyst och man såg lite folk som promenerade i närheten.
Det kändes betydligt bättre att kasta i "draggen" där :-). Natten var lugn men på morgonen när jag tittade ut genom ventilen såg jag att jag hamnat precis bredvid en frukt och grönsaksmarknad. Det var liv och rörelse och lastbilar kom med leveranser till marknaden precis utanför hemmet.
En kopp kaffe senare ställde jag in autopiloten på en by som heter Correias. Där bor bekanta till min syster. De driver ett airbnb kombinerat med gästhem och förutom de har de organiska odlingar av diverse slag. Jag blev väldigt vänligt mottagen och fick en egen liten tomt med Pommes Granate träd utanför ytterdörren.
Deras ställe heter Casa da Caldeira och ligger inne i byn Correias. Bakom gården har de höns som försörjer köket med ägg av mastodont storlek ;-) och på ängarna nedanför har de ekologiska odlingar. Efter några dagar på platsen förstod jag att man hade lite problem med att skörda sina oliver. Gården har 3000 träd som väntar på att bli plockade sedan flera veckor. Pg a det myckna regnandet hade inte en enda oliv kunnat skördas. Marken där odlingarna ligger består av någon form av rödbrun lera som när den är blöt blir klistrig. Stövlar och fordonsdäck intar dubbla proportioner på nolltid och arbetet blir nästan omöjligt.
Innanför den dörren ligger ett stort samlingsrum/matsal. 

Lite dött vid poolen idag ;-)

Dagens paprikoskörd

Granatäpplena tas om hand


Rio Maior

Den sista veckan har det dock klarnat upp lite och marken torkat ut till "acceptabel" nivå. Vi bestämde i torsdags att på måndag var det skördedags. 
Eftersom hemmet stått stilla en period och det ryckte lite i "nomadtarmen" bestämde jag mig för att kasta loss förtöjningarna en sväng för att återkomma på söndagskvällen.
Målet för min helgkryssning var som vanligt lite diffust men jag hade en sak jag måste fixa: stövlar till olivplockningen. Jag stannade i första orten på min väg västerut. Den hette Rio Maior och är lite känd för att man utvinner salt ur källor som rinner upp ur bergen lite norr om stan.
Efter lite letande i div olika affärer hittade jag ngt som liknar vårt svenska "lantmännen" eller "granngården". Där kunde man köpa stövlar :-).

Glad i hågen och med stövlarna ombord satte jag kurs mot Salinas och saltutvinningen. Som det mesta idag visade det sig vara väldigt turistigt men platsen var häftig med gamla träbyggnader där man naturligtvis kunde köpa salt. Det blev ett litet inköp till hemmet på 2 kg. Ett kilo för eget bruk och ett kilo att ge bort vid något lämpligt tillfälle. Även om det var en turistattraktion tyckte jag att priset på 1 Euro per kilo var överkomligt.
Bakom träbyggnaderna kunde man se alla dammar man använder för att låta vattnet avdunsta och sedan ta hand om själva saltet.


Nazare

Nazare trodde jag låg i ett helt annat land, men ack så fel jag hade ;-). Det ligger i Portugal ca 10 mil norr om Lissabon. Där hamnade jag i torsdags kväll. Jag bodde på en parkering precis söder om själva stadskärnan men gick aldrig in i centrum. Morgonen efter startade jag upp hemmet och siktade på fyren i norra delen av Nazare. Mina vänner på Casa da Caldeira hade berättat att från den högt belägna fyren hade man en fantastisk utsikt. Åt norr såg man en enorm sandstrand där jättevågor växte upp ur ett annars stilla hav. Fenomenet är världsberömt och beror på att havsdjupet sjunker från 5000 meter till ingenting på väldigt kort sträcka. Det sägs att man här har mätt upp världens högsta surfvåg på ca 30 meter och platsen är ett eldorado för surfare från hela vår planet.
Åt söder från fyren ser man själva staden Nazare och den fina sandstranden där :-).
Vägen upp till fyren var i sig ett litet äventyr. Dels var gatorna på vissa ställen relativt trånga och dels var stigningen inte att leka med för det 130 hästarna som gömmer sig i maskinrummet på hemmet. Jag har ju varit ute för lite dylika vägar under mina resor och även den här gången gick det bra fast man är alltid lite spänd när man sitter mitt uppe i "äventyret" ;-).
Nazare stad och beach från fyren

Den parkering som jag siktade på norr om fyren när jag såg skylten med en överkryssad husbil...

The lighthouse itself ;-)

Häftiga vågor som slår mot klipporna nedanför fyren


Peniche

Egentligen hade jag tänkt stanna en natt till i Nazare. Från fyren hade jag fått syn på ett gäng husbilar som stod på en parkering vid "surfstranden" och tanken att övernatta där var lockande. När jag kört ner från fyren siktade jag åt det hållet men efter några kilometer dök det upp en skylt med en överkryssad husbil. Jag förstod att de husbilar jag sett från fyren måste ha passerat den här vägen och alltså "missat" skylten.
Jag har innan läst att den portugisiska polisen nu håller på med en "drive" för att få bort husbilar från stränder och andra ställen där man inte vill ha dem. Jag fick mig dessutom berättat häromdagen att polisen dykt upp och noterat registreringsnummer på husbilar som stod och väntade utanför en ställplats nere på sydkusten. De hade påtalat att är man kvar när de kommer tillbaka blir det 1000 (ettusen) Euro i böter. Inget att diskutera liksom.
Med detta i skallen la jag om rodret. Kursen blev sydlig och efter en timma stod jag på en gratisparkering utanför stadskärnan i Peniche (ca 50 km söder om Nazare). Här bestämde jag mig för att det kunde vara trevligt äta på restaurang för en gångs skull. På min promenad i jakt på matställen fick jag syn på en frisersalong. Eftersom busken på huvudet började bli väl vildvuxen klev jag på och fick mig en klippning. Att det inte skulle vara dyrt med våra svenska mått mätt anade jag, men att man kunde få både hårtvätt, klippning och lite ansning av gråa långa hår i ögonbrynen för 7,5 Euro tyckte jag var ett riktigt bra pris.
De ekonomiskt positiva överraskningarna var inte slut med detta. När jag ätit en räkomelett och druckit två glas rödvin på restaurangen frisörskan rekommenderade klarade jag mig undan med 10,5 Euro. Svårt klaga på kostnadsläget ;-).
Andra natten i Peniche tänkte jag att man kanske hade råd slå på "stort" nu när priserna var så pass överkomliga. Jag hittade en betalställplats innanför stadsmuren för 5 Euro utan ström (8 med ström) där de även hade tvättplatta för husbilar. Senaste gången jag tvättade var i augusti uppe i Sverige och jag tyckte det kunde vara ett bra tillfälle skölja av hemmet. 


Casa da Caldeira och olivplockning

Med nytvättat hem och på bra humör satte jag i söndags åter kurs mot Casa da Caldeira. Olivplockningen närmade sig.
På måndagsmorgonen åkte jag och tre portugiser som jobbar på gården iväg med en fyrhjulsdriven pickup. Vi stannade uppe på ett mindre berg ca 4 km från gården och medan jag fick instruktioner av en kille hur man körde skakmaskinen lade de andra två ut nät under träden.
Maskinen såg lite ut som en röjsåg med den skillnaden att den hade en teleskopisk arm som gick fram och tillbaka när man gasade. I änden på armen var en form av klo som man förde runt grenarna som sedan skakades till oliverna låg på nätet under trädet.
Helt nya erfarenheter för en gammal sjöbuse :-). Jobbigt var det och det tog inte lång stund innan svetten rann, men samtidigt roligt prova på något nytt och kul kunna hjälpa till. 
Tyvärr har solen varit frånvarande och regnet halvt närvarande dessa tre dagar vi skördat. Arbetsdagarna har fått avbrytas mitt på dagen för att återupptas några timmar nästa morgon. Totalt tror jag vi har fått ihop ca 1 ton oliver. I morgon ska det bli mera regn enligt prognosen och det råder osäkerhet huruvida det kommer gå ta hand om så många oliver till. Det är sent på säsongen och många oliver har ramlat ner för egen "maskin" och även när vädret är fint tar det en stund att både skaka ner, rensa från löv och grenar och fylla i containers och säckar.
Om vädret inte bättrar sig och vi kan jobba på lite är mina planer att lätta ankar på fredag eller lördag för att dra vidare söderut. Vi får se ;-)



8 kommentarer:

  1. Svar
    1. Kul du följer den :-)
      Försöker berätta vad jag hittar på och hur jag har det eftersom det kanske är lite speciellt (inte alla som har hemmet i en husbil och använder livet på det mitt vis :-)).

      Radera
  2. Instämmer bara med Maria Blom, vilken resa.... Försöker följa dina eskapader och tittar varje morgon om du har lagt ut något nytt. Ha de gott //Lasse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lasse. Ja det är en nästan ständigt pågående resa när man lever som jag gör. Friheten är i det närmaste obegränsad och man kan följa sina infall helt efter hur andan faller på :-).
      Kul att du följer mig.

      Radera
  3. Trevliga berättelser.
    Det verkar som om du har valt rätt sida i år, Grekland verkar så här långt haft lite sämre väder än Portugal och Spanien, vi håller tummarna att det håller i sig.
    Ha en fortsatt bra resa och ett fortsatt bra nomadliv...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej.
      Ja vi får se. Tidigare år har ju lyckats välja att ta med mig rekordruggiga vintrar dit jag dragit mig. Spanien förrförra vintern och Grekland senaste. Håller tummarna för att det blir bättre den här gången ;-). Men för stunden är det ruggigt och regnigt här med nya stormar på väg in sägs det..
      Tack för din kommentar :-).

      Radera
  4. We are loving to read about your travelling adventures and your funny stories as a nomad. We are very grateful for the help you are giving us here in Casa da Caldeira. It isn't very common to meet someone like you, who voluntarily offers to help. Thanks a lot, Ana and Virgílio

    SvaraRadera
    Svar
    1. Thank you for your nice words. I am happy to read that you like to read my blog. I am also glad to able to stay at your fantastic "farm" Casa da Caldeira and for all the help you have given me in my efforts to help me helping my sister :-).
      For me it is great to be able to learn about your organic work and it is just fun to be helping a bit among the olive plants
      .
      Thanks for your hospitality and friendlyness :-)

      Radera