MyNomadLife.se: Husbilen förtöjd på sin åretruntplats den här gången och cancern gör sig påmind

Långe Erik. Det blev ngt mysko med fotot. Ser
gammalt ut men är rätt nytaget. Tror det var
skitig lins med "blixt" som rörde till det 😄

Det har blivit ett långt avbrott mellan mina inlägg i sommar. Mycket beroende på att det egentligen inte hänt så mycket på "nomadfronten". Jag står sedan i våras relativt fast förtöjd bakom min dotters "kycklinghus" (tack och lov har de varken skaffat kycklingar, tuppar eller höns ännu ;-)). Det har dock blivit några rundor in på fastlandet. Som längst en sväng om Lysekil och Orust (där jag har goda vänner som liksom jag är lite husbilstokiga) men även kortare rundor lite närmre Öland.
Beträffande Öland har man i a f uppe i de norra delarna lyckats förstöra möjligheterna till min form av husbilsresande. T o m inne i Bödaskogen har man lyckats få upp skyltar med P-förbud och telefonnummer till Securitas. Mina gamla favoritplatser längs med Kalmarsund har fått nya "fina" skyltar med information om att parkering är förbjuden nattetid och securitas kryssar runt och bötfäller på löpande band.

Mitt inne i skogen straxt innan Lyckesands badstrand har man dock byggt en stor grusplan avsedd för husbilar. Glädjen efter upptäckten blev dock kortvarig. Även här kom det snabbt upp skyltar att det förbjudet stå över natt. Med stor sannolikhet är det campingägarna som legat på och vill tvinga in alla på sina områden. Tyvärr för deras del är det väldigt troligt att man istället tappar ett antal för ön i övrigt, inkomstbringande husbilsturister. På mina rundor träffade jag några som väldigt besvikna förklarade att nu hade de för sista gången tagit sig till den här ön med husbil.
Jag kan förstå att campingarna ser varje "lösrullande" husbil som en kossa på rymmen, men för mig och många andra är campingplatser inte ett alternativ. Dels är de ofta dyra. Dels har jag allt jag behöver i husbilen i form av dusch, kök, toalett mm. Självklart gör jag undantag ibland. Det kan vara skönt stå med elkoppling, tömma och fylla tankar, tvätta när säcken är full eller stråla samman med vänner någon gång.
Ytterligare en anledning till att de fina gratisplatserna allt mer försvinner är säkert även att det blivit väldigt många husbilar och jag kan förstå att man retar sig på att de står uppställda lite överallt. Inte blir det bättre av att många av oss beter oss illa: Står på tvären, fäller ut markiser, bord, stolar mm där det alls inte är lämpligt och på så vis retar upp övriga som vill nyttja parkeringen. En del av oss drar igång elaggregat som de låter stå och "brumma" i timmar. Även detta störande för många.
M a o är vi till vissa delar delaktiga i skulden till att mycket av det fria husibilslivet försvinner allt mer.

Jag lyckades trampa ner i ett dyigt dike på en av sommarens
Geocachingrundor inåt landet. Hittade det jag letade efter i a f 😏

Ni som känner mig eller har följt mig här på min blogg vet kanske att jag sedan 2015 har KLL (kronisk lymfatisk leukemi). Det är den vanligaste blodcancern i Sverige och som namnet anger är den kronisk. Läkarna kan dock bekämpa den när den "blommar" upp och trycka tillbaka själva förloppet några år (sist gav den behandlingen 5 problemfria år).

Som en liten rekapitulation kan jag göra en liten sammanfattning:
Sommaren 2017 steg mina vita blodkroppar drastiskt i antal. Från de normala värden på 3 - 7 (vilken enhet de mäts i vet jag inte) hade de stigit relativt mycket. På några månader fortsatte de sen stiga upp till ca 50 för att sedan snabbt (jag tror det var i september) närma sig 500. Mitt blodvärde rasade samtidigt från det normala på 130 - 150 ner till 60 och och även om jag aldrig varit känd för att vara något konditionsfenomen blev jag nu tvungen att inse att jag med största sannolikhet var motsatsen. En sköldpadda hade med lätthet kunna slå mig på 100 m.
Det tog mig minst 10 minuter att med support av Caroline (min dotter) gå de 300 meter jag hade från mitt hem som var parkerat utanför Linköpings universitetssjukhus och fram till Hematologens dörr. Efter en sängliggande vecka som deltagare i en studie av nya läkemedel kunde jag kliva upp ur sängen och hade nog kunnat jogga samma väg tillbaka till hemmet.
Det följande året gick jag på ständiga kontroller och medicinerades både intravenöst och med piller. Jag mådde dock bra och kunde leva mitt husbilsliv enligt planerna. När det var dags för provtagning förtöjde jag hemmet på någon "säker" parkering nära lämpliga flygplatser och flög upp till Sverige och tillbaka.
Sedan medicineringen avslutades hösten 2018 har jag fram till Coviden drabbade oss, gått på kontroll var 12'e vecka. Mina värden har hela den tiden varit stabila och normala

När jag i våras kom tillbaka till Sverige efter att under vinterhalvåret ha kört genom 16 Europeiska länder var det återigen dags för min numera rutinmässiga provtagning.
Den här gången visade det sig att herr Cancer tydligen har börjat vakna till liv igen. Mina värden låg nu på ca 12 och när jag tog mina prover i september låg de på ca 50. Vid min senaste provtagning i början på december låg de på 77. Min läkare och jag bestämde gemensamt att det är dags dra igång medicineringen i mitten på januari. Den här gången behöver vi inte vänta till alla värden gått i topp sa läkaren.
Förra gången väntade man längre eftersom man inte visste om jag tillhörde den kategori som klarar mig utan medicin medan vi nu vet att jag måste medicineras.
Behandlingen tar ett år med en medicin intravenöst en ggn/månad och en annan i tablettform varje dag. Under tiden kommer de att följa upp det hela. I början med täta intervaller men så småningom med enmånadsintervall.
Eftersom det suger i min husbilstarm och längtan efter ljusare och lite varmare klimat är stor försökte jag få en omedelbar start så att jag kan styra hemmet söderut i lagom tid nästa år. Vi kom dock överens om att om allting funkar som vi hoppas och tror kan man avsluta den intravenösa medicinen i november även om det bara gått 10 månader. Jag kan då starta upp nomadhemmet nästa år i november/december med sydlig kurs
Jag mår bra (precis som förra gången) men är lite extra tung i benen och lite tröttare än normalt. Det får bli en extra tupplur ibland ;-) . De senaste dagarna har jag fått något litet fel på "termstaten". Jag blir varm helt oförklarligt ibland och kan börja svettas för att sen återgå till mer normal temperatur. Mitt minne säger mig att jag upplevde liknande känslor vid mitt förra insjuknande.
Om du vill läsa mer om min cancer finns en rubrik "min cancer" (eller klicka här länk) en bit upp på sidan där jag skrivit lite om den.

Ovanstående rader om herr Cancer plus att jag sedan drygt två år har en liten solstråle till barnbarn som växer och frodas på Öland har gjort att jag den här vintern bestämde mig för att inte göra som flyttfåglarna och dra söderut. Det blev istället att tillbringa min första vinter på 6 år här uppe i mörka vintersverige.
Förutom att jag i lugn och ro kan avvaktat värdeförändringarna vid mina provtagningar får jag se och vara tillsammans med mitt barnbarn och hans familj. Eftersom Caroline kommit in på sjuksköterskeutbildning och är tvungen att pendla till Kalmar och plugga en hel del tror jag att jag kan vara till lite hjälp med deras sysslor på deras lilla gård och försöka vara ngn form av "hustomte".
Tack vare att jag bor i husbilen och är helt självförsörjande fungerar umgänget trots närheten bra. Vi trampar inte på varandra och kan hjälpa varandra när det behövs.

Vad vore Öland utan sina fyrar? 😍
Högby fyr i soluppgång. Tror det är andra gången i mitt liv som
pensionär jag är uppe och ser soluppgången ;-)
När hösten kom, löven föll och mörkret la sig började jag allt mer inse hur mycket värt det är för mig att kunna ta mitt hem och lämna kyla och mörker bakom mig. Jag saknar ljuset, apelsinträden, atlantkusten och "för det mesta" klimatet där nere.

En av mina förtöjningsplatser i Kalmar. Längst ut på elevator-
kajen finns 6 husbilsplatser. Gratis på helgen och 30 kr/dygn vardagar.
Jag har börjat inse att husbilslivet är helt annorlunda när man befinner sig i kallt klimat.
I normala fall tillbringar jag väldigt mycket tid utomhus. Husbilen blir en plats för att laga mat, gå på toa, duscha och sova. Den vakna tiden tillbringar jag då till allra största delen utomhus (förutom när jag är på resande fot och sitter bakom ratten förståss ;-))).
När mörkret här lagt sig tidigt på eftermiddagen och det antingen blåser, regnar, är ruggigt eller snöar inbjuder det inte till något uteliv.
Fram till för några veckor sedan hade jag mitt fristående förtält uppsatt bakom gårdens gamla kycklinghus. I tältet har jag en 4 kw gasolkamin som gör att jag kan sitta utomhus relativt sent på hösten och ändå ha det behagligt. När risken/varningarna för snö kom blev jag dock tvungen packa ihop tältet för att inte snötrycket skulle trycka ihop det till ett plockepinn.

Det blev några fina dagar i somras tillsammans med min gode
vän Roger. Den här bilden är från Törestorps camping i Vissefjärda.
Molnen går inte av för hackor heller ;-)
För att få tiden att gå när jag inte pillat på gården eller med husbilen, har jag engagerat mig på ytterligare två vis: Dels har jag gått med i veteranpoolen och dels har jag blivit anställd som "konsult" vid Lernia.
Uppdragen hos Veteranpoolen har varit allt från att klippa gräs till att sätta fönsterfoder eller bygga altaner. Genom Lernia har jag hittills enbart hunnit med en syssla: Jag var i förra veckan uthyrd i tre dagar till Scania i Oskarhamn där jag hjälpte till leta insekter i de pallar som innertaken till lastbilshytterna kom i. Man hade för en tid sedan upptäckt ett antal "Mjölbaggar" när man öppnaden några pallar och man ville nu säkerställa att det problemet inte fortsatte.
Troligen var detta en engångshändelse. Under mina tre dagar hittade jag bara två små "baggar".

Både som veteranpoolare och som lerniakonsult har jag haft nytta av att vara husbilsnomad. Jag har alltid med mig hemmet. Vid kortare jobb lagar jag lunch och fixar kaffe i bilen och vid längre jobb som nu på Scania bor jag på parkeringen nära jobbet och kan sova fram så länge som möjligt innan jag måste lämna den goa sängen ;-).

Det går åt betydlig mer gas när det är höst och vinter uppe i den kalla Norden. Den sista veckan har jag legat på ca 7liter/dygn. Då har jag sänkt nattemperaturen till 13 grader och likadant när jag inte är i bilen på dagen. På kvällar och mornar höjer jag till 20 - 22 grader. Kan jag, står jag på ström för att driva kylskåp och laddning medan värmen lönar sig köra på gasol med dagens elpriser.
Gasolen köper jag på Gasolkungen i Kalmar för 17 kr/liter vilket gör att mina värmekostnader ligger på ca 100 kr/dygn. Hade jag behövt köra de 8 milen in till Kalmar enbart för att fylla gas hade kostnaden blivit omotiverat hög i jämförelse med att använda el, men eftersom jag ändå rör mig in på fastlandet relativt ofta blir den lösning jag valt ekonomiskt försvarbar ;-).

Ni som har följt mig genom åren kommer kanske ihåg att jag har en gasolgeneratur under bilen. Det är en tvåtaktsmotor (tystare än de bärbara bensingeneratorer som många använder) som drivs med gasol och laddar mina batterier när det är brist på sol. Den har genom åren även vintertid gjort mig oberoende av elkoppling och jag har kunnat friparkera obegränsat.
För några veckor sedan fick denna tyvärr nog (typiskt när jag behöver den som mest) och efter att först ha sänkt laddningen från 20 Ah till ca 6 gav den helt upp. Detta gör att jag nu har max två dyngs friparkering innan jag antingen måste köra ett antal timmar eller söka upp ett eluttag. Som tur är har jag min dotter och syster som är utrustade med dylka uttag. Hos dem kan jag koppla in mig. Jag har en elmätare som gör att jag kan göra rätt för mig. Inte minst viktigt med dagens elpriser.
Min tanke är att själv demonterar generatorn och försöka lokalisera felet så småningom.