Lite förändrade värden igen

Den 16´e juli hade jag ny tid på Hematologen i Linköping. Precis som i vintras löste jag detta besök med hjälp av flyg. Skillnaden den här gången var att jag la upp flygtiderna så att det skulle räcka med en dags bortavaro. Nära Vilnius flygplats hittade jag en bevakad parkering (Ecoparking) där jag kunde lämna bilen för en kostnad av 8 Euro/dygn.
Jag förhandlade mig dessutom fram till att få sova i bilen inne på deras område natten innan min avresa.

Resan gick enligt planerna förutom att planet från Stockholm till Riga blev försenat och jag därmed missade min anslutning till Vilnius och mitt hem. Istället för att landa där kl 19 blev det nu kl 24. Efter att ha ringt Ecoparking blev jag snabbt upplockad på flygplatsen. Med tanke på den sena timman fick det bli ännu en natt innanför parkeringens stängsel innan jag dagen efter satte sydlig kurs.
Provtagningen i Linköping gav tyvärr signaler om att något var fel beträffande mina levervärden. Ett värde som de kollar låg högt (självklart frågade jag om det kunde var kopplat till alkohol och jag kan meddela att så inte var fallet om någon undrar;-). Man beslutade att jag skulle ta en paus i min medicinering mot Leukemin och återkomma en vecka senare för ny provtagning.
Det var med vetskap om detta jag återvände till Lithauen och efter lite funderande beslutade jag mig för att ta det säkra före det osäkra. Hemmet fick tas med till Sverige i förtid. Enligt ursprungsplanen skulle jag inte köra in i Sverige förrän strax innan den 13´e augusti då jag hade nästa inplanerade besök i Linköping. Nu vågade jag inte chansa på att det inte skulle bli fler och tätare besök innan dess.
Smidigast visade det sig vara att samma färja som vi kommit med fast åt andra hållet:-). I lördags den 21´e juli embarkerade jag Stena Lines Scottish Viking med hemmet i Ventspils hamn.

Mellan min återkomst till Vilnius och min avresa mot Sverige fanns det lite tid kvar. Från Vilnius körde jag och Vispop i riktning mot Polen. Malin hängde också med och i lite olika ordning kom vi till Grutasparken

                                                              Statyer i Grutasparken

Vi hamnade i en stad vid namn Druskininkai. Där parkerade vi på en grusplan väldigt nära ett utrotningsmonument (hela vår resa har vi fått påminnelser på olika vis om vad man fått utstå under krig och ockupationer) och bredvid några hyreshus där "bäst före datumet" sedan länge gått ut. De verkade helt obebodda och en del rutor var krossade.
Vår parkering dög dock för en natt och vi ställde våra tre husbilar bredvid varandra mot en gräskant. Himlen var lite mörk runt oss och vi hörde åska på avstånd. Vi bestämde oss därför för att veva ut en markis och sätta ut några stolar för att kunna sitta ute även om regnet kom.

som efter vad vi hade läst oss till skulle vara ett ställe där man samlat alla gamla statyer som blivit kvar i landet efter frigörelsen från Sovjet. På plats i parken upptäckte vi att man även passat på att göra en djurpark i anläggningen och de björnar vi såg gå runt i små inhägnader såg allt annat än glada ut. Vare sig statyerna eller djurparken tilltalade oss utan efter att ha tagit några foton rullade vi snart vidare.
Det var nog tur vi fällde ut markisen. När regnet väl kom var det med besked. På en kort stund hade vår parkering förvandlats till en mindre sjö. Vi satt med vatten upp till anklarna och iakttog blixtarna medan vi räknade tiden till mullret nådde oss. Några smällar var riktigt nära.
På morgonen när vi vaknat hade det mesta av vattnet försvunnit och vi stod inte längre i en sjö. Vi bestämde oss nu för att sikta på att ta oss in i Polen och på eftermiddagen förtöjde vi på en camping utanför Suwalki i nordöstra Polen. Återigen åkte markiserna ut på min och Vispops bil. Vi stod ca 7 meter från varandra och fick en rätt skapligt stor altan mellan bilarna. Jag hängde för andra gången upp en "klenod" som jag fick i pensions/60 års present av mina goda vänner Roger och Annelie. Det är en fotogenlampa som de haft i sin gamla motorseglare "Phedra" under många år. När de för några år sedan sålde henne behöll de lampan som jag nu fått. Jag har många fina minnen från våra turer med Phedra och lampan är för mig värd sin vikt i guld.

Camping i Polen

Efter två dygn i Polen delade vi på oss. Vispop fortsatte mot Gdansk området medan Malin gav sig av mot Klaipeda. För min del sattes kursen mot Ventspils. Jag valde att köra på stora vägar även om detta kilometermässigt blev längre eftersom jag på de mindre vägarna, hade allt för många erfarenheter av enorma vägarbeten där underlaget ibland var att likna med en leråker. De 60 milen tog mig hela dagen och när jag på kvällen förtöjde på samma plats som vi använt för övernattning första natten på vår resa var jag ganska trött. Lite senare på kvällen hörde Malin av sig och meddelade att även hon var på g mot färjan och skulle åka över till Sverige dagen efter. Hon anlände på parkeringsrutan bredvid mig vid halv ettiden på natten.

Min parkering i Ventspils

Färjeresan gick förhållandevis smärtfritt (jag tycker oftast det är segt att åka färja) och Malin och jag sa hejdå innan vi körde i land i Nynäshamn. Jag hade bestämt mig för att övernatta relativt nära Nynäshamn och hittade en parkering nere vid en badstrand nära Södertälje.
På söndagsmorgonen gav jag mig av mot Linköping och kastade i draggen på sjukhusparkeringen där.

Det är suveränt att ha med sig hemmet på det vis jag har och med tanke på både möjligheter till resor, upplevelser och vid alla mina sjukhusbesök. Jag kan i lung och ro äta frukost hemma och sedan promenera bort till Hematologimottagningen.
Man tog nya prover direkt jag kom och efter en timma fick jag träffa min läkare. Mina levervärden hade förbättrats något men var trots detta inte bra. Dessutom hade mina vita blodkroppar gått ner till en lite låg nivå. Jag var infektionskänslig och man bestämde att jag skulle sluta med Venetoklaxen som är min cancermedicin, till dess värdena återgått till normala.
Det var andra gången de vita blodkropparna "strulat" under min behandling och åtgärden den här gången blev samma som förra gången: Jag fick med mig tre sprutor som jag ska ta en varje kväll innan jag tar nya prover. Sprutorna kickar igång produktionen av vita blodkroppar i benmärgen och förra gången fungerade det klockrent. Jag håller tummarna för att det är likadant den här omgången. En baksida på dessa sprutor är att jag får ont i skelettet. Särskilt i de stora "benen" som lår, bröstben och höfter. Det går dock över när jag tagit den sista sprutan.
I morgon torsdag är det dags för provtagning på vårdcentralen där min dotter bor. Jag har förtöjt hemmet hos henne och hennes sambo sedan några dygn.

                                   Min förtöjningsplats och skrivarlya hos dottern.