Resan till Sverige närmar sig.

Ett av Abbas foton från Foz de Arelho. Dock utan speglingar

I mitten på april är planen att starta upp mot Sverige (dessa årliga förflyttningar är de få händelser jag brukar ha några som helst planer för. Som husbilsnomad är det just denna frihet som är det stora pluset). Tanken den här gången är att låta resan ta en knapp månad och att jag ska angöra "hemlandet" i början på maj.
Vägen är tänkt att gå med två hållpunkter: I Le Havre ska jag hälsa på vännen

Alireza och i Stuttgart ännu en vän. På vägen mot Le Havre blir det kanske några spanska och franska vingårdar. Även ett stopp i den "brända staden" (minne som Hitler lämnade efter sig för länge sedan). Sedan om vädret är bra även lite besök längs atlantkusten. 
Vännen jag ska hälsa på i Stuttgart träffade jag på en strandparkering söder om Aguilas i Spanien i höstas. Han bor i en lastbil från 70 - talet. Den har tidigare tjänstgjort som duvtransportlastbil. Man körde ut den på någon förutbestämd plats och öppnade sedan sidorna och släppte ut en massa brevduvor. Dessa tävlade sedan om att komma först hem (om jag nu förstått allt rätt). Nu har min vän inrett den till rullande bostad. När han inte kryssar runt i södra Europa med den livnär han sig på att bygga om bilar till att bli bostäder och husbilar. Min tanke är att kanske anlita för mitt nästa projekt. En höst i Stuttgart med ombyggnad av något fordon känns inte helt fel :-)

Jag har ju sedan en tid funderat på om det inte är dags göra en liten rockad för min egen del. Efter att ha kryssat runt med mitt hem i ett otal länder under 6 år börjar jag allt mer känna att det är dags för ett nytänk. 
Jag trivs fortfarande i min bil och ångrar inte mitt val att bosätta mig på hjul. Det har gett mig en massa upplevelser och fina minnen som jag kommer bära med mig så länge hjärnan fungerar. Men det finns några saker som får mig tänka lite nytt:
Dels har det blivit en väldig massa husbilar över nästan hela samhället (även på vissa ställen utanför Sverige). Det kommer på många platser upp allt fler skyltar som förklarar att man inte är välkommen eller önskvärd. Husbilarna blir allt fler och effekterna av detta tror jag kommer bli allt tydligare. Det är för mig inget alternativ att ställa mig bland en massa andra husbilar på en camping och bli där i månader. För mig är husbilslivet frihet. Möjligheten att lätt kunna förflytta mig. Stanna där jag tycker det är fint och med hjälp av den utrustning som hemmet har, klara mig utan vare sig elanslutning, externa duschar och toaletter mm. Att det ibland t o m kan vara svårt hitta en affär som tillåter att jag parkerar mitt hem utanför i syfte att handla förbättrar inte saken.
Jag kan förstå att irritationen mot oss husbilsåkare ökar. Det finns ett fåtal av oss som beter sig illa och respektlöst. Parkerar och blockerar på ett störande vis, eller lämnar skräp efter sig eller ställer ut sitt bohag lite här och där utan hänsyn. Dessa syns och märks väldigt tydligt av både lokabefolkning och "husbilskompisar" 
Dels börjar det som innan kändes lite intressant och lockande kännas lite jobbigt. Att leta tömning för diverse vätskor och hitta fina ställen att stå på känns allt mindre lockande.

På något vis känner jag att jag saknar en fast punkt. Någonstans där jag kan knyta fast och ha lite koll på läget. Jag kommer dock med största sannolikhet att fortsätta med husbil eller något fordon som jag kan använda för äventyr och upplevelser men där den inte är min enda fasta punkt. 
Kanske blir det en lite modifierad skåpbil eller den lilla husvagn jag fått av vänner på Öland. Kanske blir den en lite större personbil inredd för övernattning. Den som lever får se 😇
Om pandemin fortsätter klinga av och de lite mer långväga resmöjligheterna återkommer är jag inte heller främmande för att ta ett flyg till något främmande land och tillbringa några vintermånader på det viset. Att resa är trots allt en viktig del av mitt liv.

Jag ser nu att jag började skriva det här inlägget innan Mr Putin bestämde sig för att anfalla Ukraina. Det har ju sedan dess pågått ett krig. Diesel och matpriser skenar och min resa hem till Sverige kommer bli betydligt dyrare än vanligt.
Eftersom pandemin i alla fall tillfälligt verkar ha lugnat sig och för att fördela dieselkostnaderna känns det okay att låta resan ta lite tid. Förutom att jag därmed fördelar kostnaderna på två pensionsutbetalningar hinner jag se och uppleva mer. 
Egentligen är det ingen nyhet att min förflyttning tar tid. Året innan pandemin blev min resa hit till Portugal knappt 600 mil lång. Tittar jag på närmsta vägen på kartan är det ca 300. Tittade man på mina spår i efterhand ser det ut som om en orm skulle bryta ryggen i sina försök följa mig. Under pandemins värsta tid följde jag istället snabbaste icke betalvägar. På 5 - 6 dygn bytte jag då land från Portugal till Sverige. 
Innan pandemin har resan alltid varit en del av målet. Det finns ofta minst lika mycket att upptäcka och uppleva under själva förflyttningen. Att köra 50 - 80 mil per dag är mer ett "jobb" än en upplevelse. 
Min resa hit i vinter blev nog min hittills längsta förflyttning under en och samma vinter. Jag började med att i mitten på augusti ta färjan från Malmö till Travemunde. Hamnade sedan i Belgien på ett möte för husbilsnomader som jag besökte tillsammans med min vän Uffe. Vi körde sedan tillsammans ner till Grekland.  Även Uffe bor i husbil och är fortfarande ute och rullar i Europa. I skrivandets stund är han nog i Croatien. Du hittar lite om hans resande på här
Efter nomadmötet i Belgien sattes kurs mot Luxemburg och efter att sedan ha passerat Tyskland, Polen, Slovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Grekland, Albanien, Italien och Spanien hamnade jag för min tredje vinter här i Portugal.

Min vän Alireza som jag tänker hälsa på utanför Le Havre

                          Jogges min Stuttgart vän på väg in i sitt "duvslag" på en spansk strand :-)

Vinterns förflyttningar av hemmet har hittills inneburit ca 1300 mil. Den har kostat mig 17 800 kronor i diesel och ca 3100 kronor i gasol. Färjebiljetterna från Durres i Albanien till Bari i Italien och från Rom till Barcelona kostade ca 3000 kr. Mina ställplats och campingkostnader bokför jag inte men tror de kan ligga på ca 3 - 4000 för hela perioden. Jag undviker ju medvetet såna platser utan söker friheten och upplevelserna som det mer fria livet på egen hand innebät. Campingar och ställplatser är för mig bra för att tömma och fylla tankar, tvätta och nyttja lite extern el ibland ;-).

Abbas vid ett av våra besök i Foz de Arelho. Han tog många fina foton den här gången av viken bakom muren med lampor från andra sidan som reflekterade sig i vattnet :-)

Apelsiner i överflöd kommer bli ett minne från årets vinter 

Vid ett besök i Lilssabon "besteg" jag ett "berg" som bjöd på fin utsikt. Om jag minns rätt blev det över 17 000 steg den dagen 😱😅

På tomten i Lissabon hade jag en liten bro. Vasco da Gama som går över floden Tejo 

En liten repris på mina spår sedan förra våren när jag lämnade portugal sist