(p-böterna i Sitges som ännu är obetalda är inte inräknade ;-). Det har för mig varit värt varenda krona och kostnaden är liten jämfört med om jag skulle ha bott i en lägenhet eller ett hus under samma period. Jag har inte räknat på kostnaderna för mina flygresor till Linköping eftersom de inte har med själva resekostnaden att göra som jag ser det. Livsmedelskostnaden har jag inte heller fördjupat mig i men kan med säkerhet säga att den varit låg jämfört med om jag varit i Sverige under samma period.
Genom Tyskland följde jag samma väg som när jag körde ner i Januari men istället för att följa polska gränsen siktade jag på Berlin. Där hittade jag "Oace" som är en ställplats väldigt centralt belägen med ca 2 km till Brandenburger Tour. Jag tror den övernattningen blev min dyraste under den här resan med sina 27 Euro, men jag ansåg det få vara värt detta med tanke på läget. Det var dock ingen särskilt "mysig" miljö på själva ställplatsen utan den bestod av en blandning av grus och betong med en hög mur runt. El ingick (och jag kopplade in mig på detta för att spara lite gasol till värmen för andra gången den här resan) men ville man ha vatten kostade detta 1 Euro för ca 80 liter.
På kvällen tog jag kontakt med Piotr (min vän i Polen som hjälpt mig med min verkstadskontakt för den garantiservice som jag bokat på en Fiatverkstad i utkanten av Szczecin). Vi bestämde att träffas dagen efter i en liten by som heter Nowe Varpno och ligger på en udde i Oderlagunen 3 mil norr om Szczecin (jäkla namn på en stad;-).
Jag gav mig av från Berlin vid 11-tiden och efter ett par timmars körning hittade jag en liten camping i utkanten på byn vi skulle ses i och jag bestämde mig för att den fick bli min "natthamn". Efter att ha betalat den knappa 100 kr det kostade ställde jag mig nere vid lagunens strand och inom en halvtimma dök Piotr och hans fru upp på cyklar. De bodde ca 3 mil därifrån och hade ställt bilen när det var 2 mil kvar och övergått till sina medhavda cyklar istället. Jag och Piotr har bara träffats i januari någon halvtimma innan när jag och "vispop" var på jakt efter krocksensor till hans gasolsystem. Piotr hjälpte oss då med att bli förstådda eftersom killen som sålde gasoldelar inte förstod vad vi letade efter. Piotr´s fru hade jag dock inte träffat innan. De berättade att de varit och titta på en liten by som låg alldeles intill Nowe Warpno och som hade en väldigt märklig historia. Byn heter Podgrodzie och den byggdes av ryssarna för att ge bostäder åt soldater, men när Sovjetunionen föll och Polen blev fritt hade man bara lämnat allt vind för våg. Man hade då precis fått färdigt ett stort antal hus men ännu inte hade några invånare. Eftersom orten ligger avsides och utan någon service eller direkta lockelser stod de flesta av husen ännu idag orörda som monument av en svunnen tid.
Vi samtalade en stund och sedan gav mina vänner sig iväg hemåt på sina cyklar igen.
Deras berättelse om Podgrodzie hade dock gjort mig nyfiken. Till och med tillräckligt nyfiken för att orka plocka ut min elcykel ur förrådet under babordskojen och pumpa däcken på den. Det tog inte många minuter förrän jag "susade" iväg och efter en stund var jag framme i byn. Mycket riktigt var "gatorna" kantade av spöklikt obebodda hus. De flesta av samma modell men ett större vitt "vinkelhus" bröt lite från mängden. Gissningsvis skulle detta ha blivit någon form av "stadshus" om man fått vara kvar och strukturera upp det hela.
Efter att ha "spanat" av byn gav jag mig tillbaka till campingen där jag inmundigade en mycket god fisksoppa som tillrätts av campingens ägare i deras lilla "restaurang".
Morgonen efter startade jag upp i skaplig tid för att hinna till min inbokade service. Jag hittade utan problem verkstan som låg i utkanten av Szczine. Glad i hågen "tågade" jag in och anmälde min ankomst. Killen som jag hade pratat med innan och bokat tiden med såg dock väldigt förvånad ut. Han frågade om jag inte skulle komma dagen efter. Jag förnekade detta och påtalad att vi kommit överens om den 17´e. Javisst gjorde vi det sa han och pekade på sin almanacka.
Jag har nog blivit pensionär redan mentalt. Det var den 16´e när jag klev in på Fiat och skulle ha min service. På något vis hade jag blandat ihop dagarna och kommit i otakt. Lätt hänt känner jag när man inte har några tider att passa och man ägnar dagarna åt att bara leva :-).
Min kontakt på bilverkstaden visade sig dock med ett leende på läpparna vara både serviceminded och flexibel. Han stuvade om lite i sina journaler och det tog inte en halvtimma förrän mitt hem stod inne på verkstadsgolvet med en mekaniker i full färd med att byta filter på olika ställen och oljor i motor och bromssystem. De skiftade även däcken som jag bett om. Framdäcken hamnade bak och tvärt om eftersom jag upptäckt att slitaget var betydligt större där fram och jag vill att de ska vara nerslitna samtidigt.
Arbetet tog ca 5 timmar och när de var färdiga stämplade de serviceboken och jag fick betala ca 4 500 kr. I Sverige kostar samma service mellan 7000 och 8000 kr.
När jag just skulle lämna verkstaden och siktade på att köra en bit in i Tyskland innan jag stannade för natten fick jag ett sms från Piotr. Han undrade om jag vill "bo" hos dem den natten. De hade plats och deras hus låg bara någon mil från den tyska gränsen. Efter en kort tankepaus svarade jag "jatack" och vi bestämde att ses på parkeringen till en Nettoaffär nära deras boning kl 20 på kvällen. Han jobbade i Wrotslaw den här dagen och hade en lång resa hem.
Medan jag väntade på honom åt jag middag på den avtalade parkeringen och lagom när jag fått i mig maten dök Piotr upp i en jeep. Halva bilen var täckt med lera och jag frågade om han hade råkat hamna i en leråker på vägen dit. Det visade sig att hans hobby var att köra "ofroadrally". Den här jeepen var hans leksak och nu också hans jobbil eftersom hans vanliga bil var sönder.
Jag följde efter Piotr i hans jeep några km till hans hus. Där lotsade han upp mig på trottoaren och kom med en elsladd som han ville jag skulle koppla in i hemmet. Jag hade inte hjärta att säga att jag inte behövde någon el. På dessa tre och en halv månader har jag inte kopplat ström mer än en gång. Bilen är ju i det närmaste självförsörjande på solcellen som sitter på taket. De allra mörkaste höst och vintermånaderna räcker den inte till och då har jag min gasolgenerator monterad under bilen som förser mig med ström.
Jag kopplade in sladden men lät pannan stå kvar på gasol så den ström jag förbrukade var det som gick åt till ev batteriladdning. När bilen var inkopplad hamnade vi stående på garageinfarten och jag fick då syn på en hylla i hans garage som var helt smockad med prispokaler . Det visade sig som svar på min fråga om dessa pokaler att Piotr´s "hobby" med "ofroadrally" var en rätt avancerad hobby. Han hade en specialbil som såg ut som en förstorad gocart med skyddsbur och jättedäck och med den hade han vunnit det mesta som fanns att vinna inom sporten.
Normalt jobbar Piotr som transportchef i ett bussbolag som har 60 bussar. Det heter Follow Me och har avdelningar på flera orter i Polen. Därav dagens pendling till Wrotslaw.
På morgonen när jag vaknade hade familjen Piotr med barn gett sig av till jobb och skola. Jag "kvajlade" ihop elsladden och hängde den på garageväggen. Kursen satte jag nu på Prora som är ännu en märklig plats. Där ligger en lång rad med 6 våningshus precis nere vid Österjöns strand på ön Rygen. Hela bygget skulle bli 4 500 meter långt och tjäna som rekreationsort åt den ariska tyska befolkningen. Tanken var att de 10 000 rummen skulle kunna hysa 20 000 människor åt gången. Dessa skulle få stanna ca 10 dagar för att sedan andra skulle kunna komma till. Totalt skulle mellan 200 000 och 500 000 på det viset kunna komma i åtnjutande av jättebygget per år. När kriget drog igång avslutades byggandet och idag är det en blandning av ruiner och delar som har renoverats ganska nyligen till lägenheter, vandrarhem och hotell.
Lite märklig känsla när man ser dessa jättehuskroppar sträcka ut sig längs stranden.
Idag har man renoverat delar av det enorma bygget. På fotot det översta fotot nedan ser man en bit som är någon form av vandrarhem och på bilden under en LITEN del av hur resten av bygget såg ut.
Efter Prora har jag nu tagit mig till Sassnitz där jag står på en parkering i utkanten på stan. Planen är att i morgon åka och proviantera lite och kanske läsa i en bok jag håller på med. På torsdag går färjan kl 15.30 vilket innebär att jag i lugn och ro på förmiddagen kan fylla tankarna med billig tysk diesel och gasol.
När jag kommer i land i Trelleborg blir det troligen att jag blir kvar i den byn över natten. Det finns en ställplats precis väster om hamnen som jag har siktat in mig på. På fredag drar jag mig upp mot Helsingborg och stannar där till på söndag då jag ger mig av till Linköping där jag har en tid på måndag morgon för provtagning och få nya piller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar