Tillbaka i Sverige efter 4 månader på kontinenten

Den 20 april tog jag färjan från Sassnitz till Trelleborg. 4 timmar och 15 minuter till priset av ca 900 kr kändes som en lagom färjetur till ett rimligt pris. Jag tog med mig mackor, kaffe och "padda" från husbilen och det kändes som om

resan gick på nolltid (färja är för mig enbart ett transportmedel).
Väl i Trelleborg satte jag kurs på Råå i Helsingborg där kompisen "Vispop" parkerat sin husbil för natten. Det blev ett glas vin och lite snack inför vår kommande gemensamma resa i juli. Vi har bokat in våra två husbilar och oss själva på Stena Lines färja från Nynäshamn till Ventspils (i Letland) den 1/7. Tanken är att vi efter att ha plockat upp min dotter (som kommer med flyg till Riga) ska ta oss runt de tre baltländerna under juli. Med i kompisens bil följer eventuellt hans f.d. "plastdotter" som blev eld och lågor när möjligheten till en husbilsresa dök upp. Det innebär att vi kan bli fyra personer och två husbilar den första veckan.
Troligen börjar vi vår resa uppe i norr (avstånden är inte stora i dessa länder) med de tre öarna Ormsö, Dagö och Ösel. Det vore häftigt om vi lyckades hitta någon som fortfarande kan prata något som liknar svenska. Efter dessa öar drar vi oss söderut igen genom Estland och hamnar i Letland där flygplatsen i Riga kan vara ett bra alternativ för "tjejernas" hemresa. Vi två som är kvar fortsätter sen söderut för att ta oss runt Kaliningradenklaven och in i Polen. Vi vill undvika den tidsspillan det lär kunna innebära att köra genom Kaliningrad.
Den 17´e har jag ett besök inbokat på Linköpings univeristetssjukhus för att ta nya prover och få ny medicin. Det blir att flyga dit den 16´e och tillbaka den 18´e. Ett tag hade jag planerat att ta färjan med husbilen tur och retur men det visade sig vid en jämförelse bli betydligt dyrare även om jag räknar in övernattningskostnader och tåg från Arlanda.

Efter att ha tillbringat en trevlig helg i Helsingborg satte jag autopiloten på Linköping. På måndagen var det nya prover och medicin.
Eftersom proverna var normala styrde jag på eftermiddagen hemmet mot Kalmar där jag håller till en del när jag är i Sverige. Det blev lite genomgång av post och kaffe hos syster som är snäll (tillsammans med sin familj) och hjälper mig med de försändelser jag inte lyckats föra över till digital form. Dagen efter hade jag bokat in mig på Forsbergs i Kalmar. Dels skulle de montera en isolerad gråvattentank vilket felade på bilen när den levererades (trots att den var utlovad) och dels laga en skada som jag lyckades "ordna" när jag körde mot ett cykelställ i höstas.

Det är vid dylika tillfällen som eventuella nackdelar med att bo i husbil dyker upp. När bilen är verkstad är man samtidigt hemlös. Med Forsbergs flexibilitet löste sig detta genom att de fixade gråvattentanken första dagen. Jag hämtade bilen på kvällen och efter att ha sovit i den på natten lämnade jag den påföljande morgon för att det skulle göra resten av arbetet.

Cykelstället hade förutom en 15 cm lång reva på "styrbords låring" lyckats hugga tag i "ljusrampen" bak där bromsljus etc är monterat. De bytte en lucka där revan var och själva ljusrampen.

På tisdagen körde jag upp till dottern som jag längtat mycket efter under vintern på sydligare nejder. Vi har varit åtskilda rätt mycket under perioder även tidigare: Både genom att jag jobbat till sjöss och genom mina uppdrag för Räddningsverket. Det har dock aldrig blivit ett så långt uppehåll som det blev den här vintern. Jag blev kvar hos henne, sambon och vovven i drygt en vecka. Ännu en fördel med hemmet på hjul: Man kan hälsa på "länge" utan att behöva springa på varandra och umgås istället i lagom takt.

Sista kvällen körde vi till Kalmarsund och ställde oss med utsikt över Jungfrun (som häxorna tydligen kallar Blåkulla). När skymningen lagt sig satt vi kvar ute inlindade i jackor och filtar (det var relativt kyligt) och lutade tillbaka stolsryggarna. När man titta rakt upp såg man en fantastisk stjärnhimmel. Det fanns inga störande ljus runt oss och luften var klar. Det var en härlig känsla att sitta där tillsammans och njuta av lugnet, ett spegelblankt Kalmarsund där solen lite tidigare gått ner och reflekterats i vattnet och en fantastisk natthimmel. Kan väl erkänna att vi tog ett par glas vin också. De försämrade dock inte stämningen:-). 

När jag lämnat dottern styrde jag mot Nybro där jag övernattade på Kalmar Billackering´s parkering. Efter Forsbergs insatser fanns det kvar en ca 10 cm lång reva allra längst bak i själva bodelsskalet på bilen.Klockan 7 på morgonen kördes hemmet in i företagets lokaler

Även vid inlämningen hos billackeringsfirman fanns en viss oro över om jag skulle ha tillgång till mitt hem under kommande natt. Efter att de sett skadan och förstått att det var mitt hem de tog in i operationssalen la de dock in några "extra kol".

Klockan 16 kunde jag styra ut ur Nybro med en bil som såg ut som ny även i akterändan.
Trots den förhållandevis lilla skadan var man inte sparsam med maskeringen. Det var nästan svår att se att det fanns en husbil under alla plastskynken. 

Ikväll landade jag på en ställplats på elevatorkajen i Kalmar.och har nu fin utsikt över hamnen. Känns alltid bra med sjöutsikt för en gammal "sailor" ;-).

Häromdagen upptäckte jag att bodelsdörren låste sig med automatik när jag stängde den. Det gick inte att komma in igen utan nyckel och den är det inte alltid jag har i fickan. Samtidigt har jag extralås på framdörrarnas insida som när de är tillslagna gör att man omöjligt kommer in utan att bryta sönder dörrarna. Som tur var hade jag nycklarna med mig den här gången och jag kunde komma in i hemmet igen.

I morgon har jag nu åter bokat en tid hos Forsbergs då de ska fixa dörrproblemen. Efter det hoppas jag att det är slut på verkstadsbesök för en lång tid:-).

Om planerna håller blir det en runda på några dagar upp till dottern från i morgon och fram till helgen. På fredagen har jag och Vispop bokat in ett möte någonstans i gränstrakterna mellan Blekinge och Skåne. Vi har en "gammal" tradition av att ses någonstans ungefär mittemellan oss över en helg då och då. De enda kriterierna vi brukar ha på platserna är att det ska finnas en parkeringsmöjlighet för våra hem relativt nära en pizzeria eller pub. Platserna bestäms ofta spontant och några platser vi besökt på det viset har varit: Urshult, Ljungby och Älmhult (bara för att nämna några). Vi får se var vi hamnar den här gången.

Efter vårt möte kommer jag köra till Karlskrona där det på tisdag är dags för avtackning från mitt jobb. Pensioneringen blir allt mer ett faktum. Trots att jag genom min sjukskrivning har fått prova på att vara hemma från jobbet genom en nästan årslång "ledighet" (om än ofrivillig) innan själva pensioneringen känns det lite vemodigt när jag nu tänker på att det sista kapitlet som heltids yrkesverksam snart är skrivet. Det är nog lite av det "definitiva" som väcker tankar. Innan har jobbet på något vis funnits med som en grej man haft i bakfickan även som sjukskriven....

Livet är på många vis uppbyggt av olika skeden. Antingen i form av relationer, boenden, resor, jobb, sjukdomar eller andra skeenden som man "passerar" genom med olika lätta eller tunga känslor. För mig har dock förändringarna efter en tid visat sig ofta visat sig innebära en chans till förnyelse eller en form av nystart. Jag hoppas och tror att pensioneringen ska vara ett liknande steg.