torsdag 23 januari 2020

Algarve hit och dit


Väl nere i Algarve igen efter min runda upp till Santarem hade jag bestämt mig för att försöka ta det lugnt en period. Tanken var att hitta en plats där jag kunde sitta och läsa böcker, greja lite med hemmet och bara slappa ;-).
Under mina dryga 4 år som husbilsnomad har jag upptäckt att jag har ett sug efter att köra en bit varje eller varannan dag. Sedan stanna på någon plats en natt eller två innan jag rullar vidare igen. Med insikt om denna vana tänkte jag ta tag i saken och genomföra en liten personlighetsförändring. Det visade sig dock inte gå som panerat.


Jag slutade mitt förra inlägg när jag stod på  Algarve Motorhome Park i Falecia. En av två ställplatser som låg längs stranden öster om Albufeira.
Ställplatsen var fin och jag lyckades förutom att byta ett par led-armaturer även fixa till så att
tvättsäcken blev tom. Det blev även en cykeltur in
till Vilamoura, ca 7 km österut. På vägen tillbaka bestämde jag mig för att ta en Geocach. Enligt appen skulle den finnas nere vid stranden och ledtråden var "magnet in the chimney" (magnet i skorstenen). Efter en stund cyklande i backig och bitvis sandig terräng pep telefonen i fickan, vilket innebar att jag var mindre än 10 meter från cachen. Framför mig hade jag en tall och annars fanns inte många ställen där man skulle kunna gömma något. När jag tittade upp i tallen såg jag som ända tänkbara objekt något som liknade en fågelholk. Med "smidiga" steg förflyttade jag den 109 kg tunga nomadkroppen upp i trädet och kunde snabbt konstatera att jag hamnat rätt.
När jag lyfte på holkens skorstenshatt kunde jag se att det satt en magnet på en liten pinne under hatten. När jag förde in den pinnen i "dörren" fastnade en lite ask i magneten och jag hade hittat själva cachen. I asken låg en liten pappersremsa där jag skrev in datum och min signatur innan jag återställde holken i ursprungligt skick och med lika "smidiga" steg klättrade ner på marken igen. Nu var det bara att bocka av cach nummer 372 i appen :-).
Den här cachen var lite kul i och med att någon lagt ner en massa jobb på själva konstruktionen. I de allra flesta fallen har man gömt något i storlek med en gammal filmrulle mera i marknivå och man slipper klättra. Ofta finns de på någon trevlig plats med fin utsikt eller någon häftig sevärdhet i närheten.


Stranden västerut från "ängen"



Och österut :-)



Högt däruppe sitter holken :-)


Lättat på hatten :-)




Straxt efter att jag hittat cachen och cyklade vidare hemåt fick jag syn på ett gäng husbilar som verkade friparkera på en äng neråt stranden. Eftersom ställplatserna var fulla hade antagligen många bilar rullat vidare och hamnat här. När jag kom hem såg jag dessutom att ängen var med i min app park4night. Tydligen hade man missat sätta upp förbudsskyltar ännu vilket jag annars sett många av under min tid i Algarve. Kunde m a o vara ett bra ställe att lägga på minnet.

Efter 3 dygn, varav det ena innebar regn började det "krypa lite myror" i mig. Jag startade upp hemmet på förmiddagen och satte västlig kurs. Efter en dryg timma hade jag angjort Portimao och lyckats hitta en relativt central parkering med flodutsikt. Helt klockrent m a o :-). Min tanke med Portimao var egentligen att fylla diesel. När jag passerade "byn" förra gången hade jag hittat en mack vid ett köpcentrum som sålde diesel för 1,27 euro/liter (normalpriset här verkar vara 1,50). Även om det kan tyckas långt att köra för just detta var jag lite nyfiken på vad Portimao hade att erbjuda en husbilsnomad :-). Två flugor på en smäll m a o :-).


Min förtöjning i Portimao


Efter två dygn och en Geocach dök tankarna om nästa mål upp. Jag kom att tänka på ängen jag sett under min cykeltur tidigare i veckan. När tanken väl var väckt tyckte jag det vore synd att inte realisera den. En dryg timma senare stod jag tryggt förtöjd bland ca 30 andra husbilar på nämnda äng.
Det blev 4 dygn och ett par hundra sidor deckare på ängen innan jag åter kastade loss. Den här gången körde jag inte så långt utan tog mig till Santa Lucia ett par mil öster om Faro.


Ängen med lässtolen



Santa Lucia :-)



Den här såg jag från vardagsrumsfönstret i Santa Lucia



Under de 3 vinterhalvår jag nu varit i södra Europa har jag flera gånger hört talas om andra svenskar som har liknande upplägg och fått problem med sina svenska abonnemang. Efter ett antal månader utanför Sverige spärrar de internet och lägger på en icke oansenlig avgift på de gigabite man använder utanför Sveriges gräns.
I mitt fall har det trots långa utevaroperioder inte hörts ett ljud från Tele2 som är min leverantör. Inte förrän häromveckan då jag fick ett sms att jag använt min telefon mer utanför än i Sverige under den senaste 16 veckorsperioden. De meddelade att de skulle skicka ett nytt sms inom 14 dagar där jag informerades om att det var slut på "gratissurfen" för min del.
Eftersom jag är relativt beroende av min internet och telefonkontakt med omvärlden blev jag först lite ställd och funderade både hit och dit över hur jag skulle göra. Det slutade med att jag skaffade ett portugisiskt kontantkort på Vodaphone för 15 Euro. Det innehåller 30 Gb surf på 15 dagar och kan sedan förlängas med samma villkor för samma peng.
För stunden klarar jag mig fint med detta. Tyvärr innebär det dock att geochachingen blir lidande eftersom jag använder min mobil till detta och den har mitt Tele2 simkort (utan "surf") eftersom jag vill kunna bli nådd och kunna ringa från mitt vanliga nummer.
Det portugisiska kortet har jag i min i-pad som sedan delar ut via wifi. Jag skulle också kunna ha det i min router (Dovado Tiny AC) som har yttre antenner och ger bättre mottagning, men här i Algarve verkar det vara gott om basstationer och hittills har jag inte saknat täckning någon gång. Till Dovadon har jag dessutom en yttre wifi-antenn som kan "plocka ner" närliggande wifi´n som sedan delas ut i bilens eget wifi :-).


Kallt och bra i kyl och frys


Det går inte att säga annat än att kylen och frysen funkar fint i hemmet. I frysen har jag sällan varmare än - 23 grader och kylen brukar ligga på mellan 1 och 4 plusgrader. Det här fotot tog jag en fin dag då det var 19 grader ute och 23 inne :-).
Det enda instrument som inte visar rätt på min panel ovan är klockan. Jag har märkt att det spelar allt mindre roll vilken tid på dygnet det är ju längre in i pensionärslivet jag kommer :-).

6 kommentarer:

  1. Roligt att se att du äntligen har förstått ändamålet med husbilen, att den inte är en husvagn! ;-)) "Keep up the good work!"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det tog lite tid ;-).
      Tack. Ser fram mot att följa er resa när det bär av så småningom

      Radera
  2. Än en gång har du producerat några fina rader om ditt Nomad-liv. Här hemma har vi den sämsta varianten av vinter, duggregn och kulingvindar 1-3 grader varmt och allt är blött.
    Hälsar
    Janne i Skillinge

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Janne. Ja den här gången blev det inte allt för långt mellan inläggen ;-).
      Jag har hört om "vintern" där uppe. Kan tänka mig att det är ruggigt på Österlen med sånt väder.
      Hoppas det bättrar på sig snart och att våren kommer tidigt i år :-)
      Ha det gott

      Radera
  3. Det där med "myror i byxorna" är en bekant fenomen. Filosofin bakom är tydligen ointressant för beteendevetare. Dock har någon räknat ut att ca 4 km/dag vill vi röra på oss. För mig verkar det som en "ledighet" är svårt att njuta av innan en föregånde prestation. Är det månne rester av nedärvd Luthers lära som färgar hela den västerlänska civilisationen?

    Med sådana tankar hör jag en rad av en känd sång " In restless dream i walk alone" vilket beskriver mänskligheten från en udda vinkel. Vi måste vandra. Navigare necesse est, vivere non est necesse.

    Därifrån till något mer praktiskt, gripbart. Läste i HBK forumet i en tråd som heter "glöm lithium batteri" av en annan batteriteknologi - som ironiskt nog också är lithium - nämligen lithium titanium blandning. Helt magiska egenskaper. Vad sägs om en livslängd på 50 år på batteriet? Eller en laddningstid på några minuter? LTO lär den heta, coming soon...

    Ser framemot nästa inlägg...BigSpender

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror jag haft myror i byxorna så länge jag kan minnas :-). Det här med nomadliv i husbil faller liksom klockrent på plats :-)
      Att se nya människor och vyer är en härlig del av livet.
      De batterierna ligger först i googlingskön idag. Låter intressant :-)

      Ha det gott

      Radera