En liten coronarunda med övernattning i Kalmar

Tack vare lite information från min vän Vispop har jag nu fått möjlighet skriva i bloggen direkt från min i-pad. Tidigare har jag varit tvungen starta laptopen och eftersom batteriet är slut i denna, har jag även måst starta 220-invertern. Det kommer nu bli mycket enklare skriva nya inlägg och jag ska försöka få till dem lite oftare.
Tanken är även att försöka hålla nere längden på inläggen. Jag tänker mig att bloggen kan bli lättare att följa på det viset och även mer aktuell.

Efter att igår tillsammans med dotter med sambo lite i förtid ha firat min födelsedag (har idag enligt bokföringen uppnått den aktningsvärda åldern av 62 år ;-)) med grillat lamm, åkte jag ikväll in till Kalmar. Trots min relativt sena ankomst runt kl 19 var två av sex platser lediga på ställplatsen på Elevatorkajen och jag står nu med en fin utsikt över hamninloppet, sundet och den fantastiska ön Öland.
För mig är detta en av de bästa ställena att stå på i stan. Står man kvar över dagen kostar det 30 kr och mellan kl 18 och 09 är det avgiftsfritt. Här finns ingen service förutom en soptunna vilket passar mig perfekt eftersom jag har allt jag behöver ombord.
Jag åkte förbi här för att kolla av läget. Min övertygelse var att alla platser skulle vara upptagna och att jag skulle få leta mig fram till en lite mer undangömd parkering jag håller för mig själv och som fortfarande är gratis. Den har även klarat sig från dagens hysteri över att sätta upp skyltar med en överkryssad husbil.

I morgon ska jag på förmiddagen hjälpa min syster att bära lite prylar och kl 15 har jag en tid för provtagning på hematologen på sjukhuset. Det är första provtagningen på 6 månader vilket är lång tid. Normalt är det 12 veckor mellan tillfällena men det har en viss madame ”Corona” ändrat på.
Min förra provtagning i april omvandlades till ett telefonsamtal med min läkare i Linköping. Man tar inte emot mer folk än nödvändigt i rådande läge och efter att vi vid samtalet ventilerat att jag mådde bra och inte uppmärksammat några förändringar stannade kontrollen den gången vid detta konstaterande.
Den 17/6 när min läkare fått svaren på morgondagens prover ringer han mig och delger dessa.

Jag känner mig fortfarande helt frisk och mår alldeles utmärkt men är med tanke på den långa tidsperioden sedan förra provtagningen lite mer spänd än vanligt.
Det är inget som påverkar mig mycket, men ett par veckor innan varje provtagning går tankarna ofrånkomligt till detta. Min cancer (KLL - kronisk lymfatisk leukemi) finns kvar i mikroskopisk mängd i min benmärg men den behandling jag fick var väldigt effektiv och i ett skede trodde man att man t o m lyckats bota mig helt och hållet.

Efter provtagningen har jag tillsammans med två f.d kollegor bestämt oss för att ses någonstans i stan för lite ”samkväm”. Jag tänker att det blir mat på någon restaurang och sedan lite rödvin och lösning av världsproblem utanför husbilarna. Allt på säkert coronaavstånd.
Den ena kollegan kommer med sin husbil (en Knaus Boxstar) från Skåne medan den andre bor i stan och troligen dyker upp på cykel.
Vi har alla tre ”seglat” i samma besättning ett antal år och känner varandra väl. Jag lämnade ju med pension för 2 år sedan, han som kommer med husbilen jobbar kvar ytterligare 3 år och ”cykelkollegan” har nyligen gjort sin sista ”seglats” innan hans pensionering :-).
Många minnen och upplevelser att dela oss emellan med andra ord :-)