söndag 11 oktober 2020

Lite utrustning fixad och kursen satt söderut igen


Allt slits med tiden. Så även (eller kanske ännu mer) i en husbil som ju ofta är byggd som fritidsfordon och inte tänkt att bo i permanent.

I våras när jag stod parkerad på Casa de Caldeira i Portugal märkte jag plötsligt att vattenkranen i köket var lite mysko.





Även hösten har sina "ljuspunkter". Blev ett par nätter vid Kalmarsund innan resan mot söder påbörjades



Pumpen startade och vatten kom i kranen vissa gånger och vissa gånger hände absolut ingenting när jag öppnade den. 
Efter lite felsökning hittade jag en liten sladd som var avnött inne i själva kranen. Med hjälp av en händig vän på gården lyckades jag hjälpligt "knyta" ihop sladden igen och funktionen var återställd. 
Sedan dess har jag sett problemet som löst. Häromveckan blev det dock ett bakslag då samma fenomen återuppstod. 
Den här gången hade kabelbrottet skett inne i själva den microbrytaren (som styr start och stopp av pumpen) och jag såg ingen möjlighet till någon ny panamalagning. Det fick bli att köpa en helt ny kran. Efter lite svordomar, trixande och pillande "flödade" vattnet åter och friden var återställd.


Ett fiskestopp vid Knäred som utan napp ledde till två förlorade drag.



För en tid sedan uppstod ytterligare ett "fenomen". Nivåindikeringen till hemmets gråvattentank (den tank där dusch-, disk- och tvättvatten samlas) hade fått "tuppjucket". Även när tanken är tom tändes två lampor som visade att tanken är 3/4 full. 
Vad jag vet kommer jag inte in i den tanken utan att demontera halva hemmet. Någon manuell reparation förelåg m a o inte utan det fick återigen bli en patentare. Jag visste sedan en tid att jag skulle besiktiga husbilen idag den 2/10 och att de vid besiktningen brukar skaka om bilen en del i syfte att hitta klappande länkarmar mm. 
Det var med spänning jag stod och studerade hur bilen rörde sig i relativt stora svängningar (särskilt i akterskeppet där gråvattentanken sitter monterad) medan två besiktningsgubbar ivrigt studerade stag mm i framvagnen.
Min blandning av vatten och bikarbonat vilken jag hällt i upp till nivån för den felande indikeringen hade avsedd effekt. Efter att jag senare tömt tanken i en för ändamålet avsedd brunn är nu även detta problem löst.

Som om det inte var nog med problem har en del av mina ledspottar fått för sig att de egentligen skulle ha varit monterade i fyrtorn. Den ena efter den andra har plötsligt börjat blinka med olika fyrkaraktärer. Lite trevligt för en "gammal" sjöman med påminnelser om de yrkesverksamma åren kan man tänka men här går gränsen... Efter en tid tröttnar man liksom på att hemmet ser ut som ett flipperspel. 
Tydligen har Dethleffs bestämt sig för att dessa lampor har en obegränsad livslängd. Själva ledlampan är nämligen limmad mot reflektorn och går inte att byta ut. Min tanke från början var att enbart byta ledlampan. Jag kunde inte föreställa mig att man ska bli tvungen köpa en helt ny och dyr "Dethleffsarmatur". Som tur är har jag en bra kontakt med Kamabutiken i Kalmar. Jocke som jobbar där och som med åren har blivit en kompis plockade ihop en billigare patentlösning åt mig. Istället för att köpa originalarmaturer köpte jag en billigare variant av halogenarmatur och lösa ledlampor. Vid monteringen plockade jag ut halogenlamporna och ersatte dem med led. I framtiden kan jag nu relativt lätt byta lamporna när de bestämmer sig för att bli fyrar ;-)


Varde ljus och det vart ljus :-)


Den sista tiden har mycket av mitt tänkande hamnat i huruvida jag åter ska lämna Sverige och ge mig av söderut för övervintring, eller om jag skulle förbereda mig på att tillbringa vintern uppe i vår kalla nord. Beslutet har inte varit lätt eftersom jag tillhör två riskgrupper i den grasserande pandemin. 
Häromveckan mognade dock avgörandet fram och jag har nu bestämt mig för att Portugal är där jag kommer ankra upp de närmsta månaderna.

Oavsett var jag är kommer jag vara tvungen leva under fysisk isolering även om varken Sverige eller Portugal tillhör (hittills) de mest drabbade områdena. Skillnaden är på minussidan, körningen till det sistnämnda och på plussidan klimatet.
Jag ser sedan flera år min husbil som ett i det närmaste perfekt boende. Frihet och upplevelsemöjligheterna är s g s obegränsade. Genom Coronan har det dykt upp ytterligare ett plus beträffande husbilslivet. Så länge man är ensam i den (eller fler med samma grundförutsättningar, tänk och agerande) och har koll på sin omgivning är den nästan att betrakta som en kuvös. Det mesta som kommer in tvättas/torkas av med alkohol eller diskas. När jag själv är utanför bilen håller jag ordentliga avstånd och jag handlar när affären är glest besökt (det är inga problem att sitta på en parkering drickandes kaffe eller läsa en bok medan man håller lite koll på kundrörelserna). 
Med ovanstående i beaktande plus att min systers familj köpt ett hus i Portugal som är som gjort för förtöjning av hemmet togs beslutet att styra ditåt. 

Innan avresan är det en del som måste fixas. Hemmet har lyckats uppnå den aktningsvärda åldern av 4 år och enligt Fiat ska det då bytas kamrem. Eftersom antalet tillryggalagda mil nått 9600 är det även dags för en service på lite olika vätskor och filter. 
Om jag vill leva upp till Dethleffs 5 åriga "täthetsgaranti" måste jag låta testa om den är tät och innan avresan vill jag som vanligt ha hemmet nybesiktigat.
Sedan jag köpte min rullande bostad har jag retat mig på att fotsteget in till bodelen inte går att fälla in från förarplatsen eller går in med automatik. Jag tror jag har sprungit minst 2 maraton från förarstolen till knappen vid dörren.

I skrivandets stund är ovanstående punkter avverkade. Allt har fixats och gått relativt problemfritt förutom att besiktningen gav vid handen att en strålkastare står för högt vilket sedan visade sig vara värre än jag trodde. Det är något fel på "växeln" som styr att man kan höja och sänka ljusbilden efter hur mycket last man har. 
Jag har lämnat Kalmar där jag hållit hus den sista veckan och står nu i Malmö. Nästa steg blir färjan från Trelleborg till antingen Rostock eller Travemünde.



 

6 kommentarer:

  1. Tack för trevligt inlägg, kommer att följa resan mot Portugal. Själva blir vi hemma till jul, sedan får vi se vart vi ställer kosan....men gärna söder ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Margaretha
      Kul ni följer mig. Jag ska försöka skriva lite oftare under själva resan ner.
      Det är oroliga och tråkiga tider med pandemi och annat men känns riktigt bra ha kommit på rull söderut igen.
      Kommer ni Portugalhållet kanske vi ses någonstans :-).

      Radera
  2. Vi skulle gärna följa dina hjulspår till Portugal men vågar inte ännu, för mycket smittrisk på väg till Portugal och så fortsätter Grekland att dra. Vi är villrådiga! God tur! Kör lugnt! Håll viruset på avstånd! Stina, Mira & Julian

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej :-). Ja det är oroliga tider och inga lätta beslut att ta nuförtiden. Tog tid för mig att bestämma mig och jag gör allt jag kan för att minimera riskerna under resan och uppehället.
      Grekland ligger djupt i mig oxå och lockar fortfarande. Jag hoppas verkligen jag kan komma dit igen :-). Det var en fantastisk vinter jag hade där sist :-).

      Radera
  3. Ha en riktig fin resa. Portugal är verkligen ett vackert och omväxlande land.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :-)
      Ja jag ser verkligen fram mot att komma ner till fina Portugal 🇵🇹. Sovit några timmar nu i hamnen i Travemünde och siktar på att kanske ta mig till Luxemburg idag :-)

      Radera