Taket tvättat på hemmet och elcykeln har fått jobba lite

 

Det kan ha varit en Covid 18 oxå. Färgen är lite lurig

Eventuellt har vi en "byggare" på gång som ska byta en del av taket på huset där jag har min vinterförtöjning. Man har lite annat vis att bygga på i Portugal än i Sverige. Takstolarna här består ofta av betongbalkar och inte som uppe hos oss av trä. 
Här har man dock använt sig av trätakstolar till en del av taket. Dessa är väldigt tunna hänger därmed alarmerande på mitten. Med tiden skulle de säkert ha gått av om de inte förstärks eller ersätts. Tanken är att byta ut även dessa mot betong. Samtidigt ska tegeltaket bytas och mina släktingar jagar sedan en tid febrilt efter hantverkare som kan åta sig detta projekt. 
Projektet underlättas inte av att de inte kan vara på plats själva och min närvaro löser förhoppningsvis lite av dessa problem :-).

Dagarna här är väldigt lugna och jag har snart stått stilla med hemmet i två månader, förutom några små rundor för att handla mat. För mig är det under rådande pandemi helt perfekt att ha en förtöjningsplats här nere där jag kan hålla distansering och samtidigt kan aktivera mig lite genom skötsel av fastigheten. Det börjar dock krypa lite i nomadkroppen (men det gör det väl i de flesta kroppar i rådande läge). 
Som det ser ut nu har Portugal problem med pandemin och man har lagt ca 200 regioner i en form av lockdown. Det är i dessa regioner utegångsförbud vardagskvällar och nätter. På helgerna börjar förbudet redan kl 13. Tillåtna rörelser däremellan är att handla mat, nödvändiga jobbresor, besöka vård och apotek. I övriga regioner råder rekommendationer om minskat resande, distansering, andningsskydd är obligatoriskt i offentliga inomhusmiljöer, i affärer och vid närsituationer utomhus. 
Kort sagt: Det känns som att man verkligen tar pandemin på yttersta allvar. Människor håller avstånd och vad man än anser om andningsskydd innebär deras förekomst att man ständigt påminns om pandemin och de risker den innebär.

Den hopvikbara elcykel jag har med i babords lastrum (under bingen) har kommit till användning några gånger och står nu fulladad i fastghetens garage. Med cykeln tar jag med lätthet in till ett av byns kaffeer. Där har jag lärt mig att de säljer en fantastiskt god portugisisk kaka som heter Pastel de Nata. Det vattnas i munnen bara jag tänker på den 😋. Under några veckor blev det ett antal stopp där. De har en liten uteservering med bra avstånd mellan borden och det kändes skönt se lite folk, även om det blev på avstånd och de flesta maskerat sig så att man tror man hamnat i ett bankrån 😷
Jag gillar sitta med en kopp kaffe och beskåda omgivningen. Detta har dock blivit svårt i nuläget och jag försöker ta till vara de tillfällen som yppar sig 😀. 

Kakornas Rolls Royce: Pastel de Nata

Förutom Pastel de Nata blev det den första dryga månaden mycket apelsinjuice. Tre pressade apelsiner (minst) per dag försvann ner i nomadstrupen 😋. 
Efter en tid upptäckte jag dock att jag inte längre kunde använda sista hålet på livremmen och den motvilliga och obehagliga insikten att åtgärder krävdes dök upp. Sedan någon vecka är det därför slut på både kakor och apeslinjuice. Istället är det LCHF som gäller blandat med korttidsfasta. Jag äter alltså inga kolhydrater och lägger till lite olivolja eller något annat fett i maten. Den sista måltiden på dygnet är ungefär kl 20 på kvällen. Frukosten dagen efter hoppas över och kl 12 blir det en rejäl lunch :-).
Vi får se om jag kanske kan komma tillbaka till mitt ursprungshål i livremmen så småningom. 
Ett tag gick jag varje dag raska 3 km's promenader vilket kändes riktigt skönt (i a f när jag var hemma igen). Jag märkte dock efter en tid att jag fick allt mer ont i skenbenen. Jag tror att den lite förslappade nomadkroppen blev något överbelastad av denna plötsliga "överaktivitet". 
Det slutade med att jag la ner dessa promenader och snabbt försvann problemen i benen. Slutsats: Motion kan inte vara bra 😏
Skämt åsido men mina planer är att återuppta motion i någon form. Kanske avvaktar jag lite och ser om jag hamnar i ett område med Geocachar igen så småningom. Promenader är nog rätt för mig men i ett lugnare tempo och där fungerar geocaching som en bra morot. 

Under isoleringen uppstår en hel del dötid (särskilt när det dessutom regnar). Det gör att det blir en del tid över till sådant som annars sällan blir gjort. Som tur var har jag med mig på polish och wax till hemmets utsida. Det tog mig 3 dagar att polera och vaxa både styrbord och babords utsidor. Även taket har fått sig en avtvättning med det fantastiska medlet Abnet och det är nu nästa yta som ska få lite glans 😏.
Under ett av apelsinträden här på tomten hittade jag en dag ett exemplar som påminner om ett Covid 19 virus. I det här fallet var den dock lätt oskadliggjord. Men en inspritad spade förflyttades den till en närliggande återvinningscontainer. Naturligtvis iklädd kemskyddsdräkt och andningsskydd  😎

Nu felar bara polering och vaxning

När hemmet var vaxat gällde det att söka nya sysselsättningar. Genom min vän "Vispop" har jag kommit i kontakt med läderhantverk. Innan jag lämnade Sverige köpte jag en kohud och lite verktyg för läderarbeten. 
Efter lite pillande och filande lyckades jag göra några kredikortsfodral och armband. Det är riktigt kul att arbeta med det materialet. Lätt att skära till, starkt och även om kossan är död känns det som ett levande material som det går att skapa de mest skiftande föremål av. 

Kreditkortsfodral 

Råvaran

Blivande armband 

Den senaste veckan har det regnat och blåst en del och en känsla av att kanske låta hemmet rulla lite har vuxit sig allt starkare. Jag har ca 30 mil ner till Algarvekusten där jag var en del förra vintern och om inget oförutsett inträffar tror jag kursen kommer läggas på det hållet så småningom. Jag tänkte ställe mig på någon ställplats eller camping en vecka för att få lite miljöombyte. Sedan köra tillbaka upp hit till min lite fastare förtöjningsplats.