Coviden tvingar fram ett beslut, kökslåda går sönder för andra gången och Nutellas pass är klart

Jag hade bestämt mig för att inte beröra pandemin och dess verkningar i min blogg, men gör ett undantag i det här inlägget. 
Portugal låg när jag åkte hit relativt bra till i en jämförelse med många andra länder. Detta tillsammans med att jag hade en bra och trygg plats att förtöja på och ett "uppdrag" att hjälpa till vid renoveringen av ett hus gjorde att jag tog beslutet att övervintra här. 
Nu har det tyvärr visat sig att Portugal drabbats hårt av pandemin sedan i början på januari. För mig där jag står känns det dock relativt tryggt. Riskerna uppstår när mat ska köpas in och jag måste ge mig in i affärer. Även om man sköter sig enligt alla rekommendationer med andningsskydd (av CCP2 klass), tvättar sig med handsprit och håller alla avstånd med marginal finns det ju alltid en risk. 
Efter att under en tid ha följt debatten och läst all upptänklig information som flödar beträffande utveckling och nya regler kände jag att det var dags att ta ett ev nytt beslut. Smittan ökar och belastningen på vården följer med. 
Efter moget övervägande där jag kontrollerade möjligheterna till en 4 dygnskryssning genom ett belastat Europa och hörde mig för med mina vänner här i omgivningen tog jag häromdagen beslutet att stanna kvar. 
Oavsett var jag befinner mig råder pandemi och möjligheterna att röra mig är begränsade. Sköter jag min isolering och är försiktig har jag det förhållandevis bra här. Lite varmare klimat än uppe i Sverige och jag har renoveringen av huset att sysselsätta mig med.

Restriktionerna i Portugal är hårda sedan mitten på januari. Man får endast röra sig inom sin egen kommun och då bara i nödvändiga ärenden som ska kunna styrkas vid en kontroll. Som nödvändigt räknas att handla mat, medicin och besöka veterinär. De som har jobb som inte går att sköta på distans får resa till dessa och åter hem efter avslutat förvärv. Folksamlingar är förbjudna. Motion får endast ske i nära anslutning till bostaden liksom hundpromenader. Andningsskydd är obligatoriskt och det förespråkas att dessa har minst klass CCP2. Tygmasker  och enklare varianter uppges ge ett sämre skydd.
Det blir ett begränsat liv men vi har inget val. Den dagen jag kommer kunna få min vaccinspruta kommer jag att ta denna och hoppas på att alla gör detsamma. För att få ett stopp på spridningen av viruset och minska möjligheten av nya och otrevligare mutationer tror jag det är bråttom. 
Efter ett samtal med min vårdcentral i Sverige verkar det som om jag (om nu allt går enligt planerna) skulle kunna få min första dos i mars någon gång. 
Jag hade från början tänkt mig lägga kursen på nordlig i slutet av april eller början på maj. Nu får möjligheten till vaccinering bli det som styr denna förflyttning. 

Efter mycket funderande på ett annat plan. Den fina lilla hunden Nutella som bor i min "nomadvilla" sedan en månad kommer inte att bli kvar som nomadvovve. Istället kommer hon att hamna i en ny familj på Öland där hon ska dela sitt liv med två andra vovvar och en snäll matte. Troligen ett av de bästa hem hon kan få med mycket kärlek och omtanke. 
Det som fick mig att bestämma mig för att inte behålla Nutella var sådant som sakta växte fram under den här månaden. Kanske kunde jag ha tänkt på detta innan men ingen är perfekt och Nutella har fått hjälp lämna sitt hemska gamla liv och få ett nytt värdigt istället. 
Att skaffa hund är lite som att skaffa barn. Det finns en till själ att ta hand om i hemmet och man har tagit på sig det ansvaret. För min del inser jag att det inte fungerar friktionsfritt med mitt val av liv som frihetsälskande nomad. 
Jag vill kunna parkera mitt hem ibland. Sätta mig på ett flyg eller ett tåg och åka till någon annan plats några veckor. Detta blir betydligt svårare med en vovve i hemmet.
Jag friparkerar helst. Ser campingar och ställplatser som absoluta nödåtgärder när jag inte kan lösa fyllning, tömning, laddning, tvätt etc på annat vis. Jag märker idag (i all synnerhet här i Portugal, men även i andra länder) att husbilslivet blir allt mer reglerat. På grund av den explosiva utvecklingen på husbilssidan har vi blivit ett för många störande moment. Tyvärr är det även många av oss som missköter sig. Man kastar skräp, tömmer svartvatten, sätter ut campingutrustning etc på platser där det är miljöskadligt eller stör andra människor. 
I Portugal har det idag gått så långt att det är förbjudet parkera för övernattning på alla ställen där det inte är skyltat med att husbilar är välkomna.
Mitt fria val av övernattningsplatser kommer att bli allt mer begränsat och jag kommer tvingas in på campingar i allt större utsträckning. Många av dessa tillåter inte hundar precis som många stränder har hundförbud.
Tillsammans gör ovanstående insikter att jag bestämt mig för att jag inte bör ha Nutella med mig på heltid i hemmet. 
Jag har sedan jag hämtade Nutella vetat att det fanns andra alternativ än att komma tillbaka till dogcheltert ifall det inte skulle fungera hos mig. Jag hade aldrig klarat att lära känna henne och ha henne hos mig för att sedan låta henne bli inlåst i en bur igen. 
En av mina vänner på cheltert hade lovat att om jag inte behöll henne skulle hon få ett bra liv hos henne eller genom hennes kontakter. Jag hade även en liten tanke på att det ställe hon nu kommer hamna på skulle vara ett möjligt blivande hem.

På husbilssidan har det mesta fungerat klanderfritt men jag har ägnat mig åt lite underhåll. Under hemmets kylskåp finns en fantastiskt praktisk "draglåda". Den rymmer stående 1,5 liters petflaskor och är så pass djup att jag i mängder med "bra att ha grejor". 
Det låter ju toppen när jag beskriver den men där finns ett dilemma: Precis som mycket annat i hemmet är det inte byggt för att användas i någon större omfattning. Det är nu andra gången ovan nämnda låda går sönder. Botten har varit spräckt sedan en relativt lång tid. Förra gången köpte jag en ny från tillverkaren. Jag har för mig den kostade ca 500 kr. Den här gången köpte jag istället en plexiglasskiva som jag sågade till i samma mått som lådbotten. Dessutom inhandlade jag aceton för att rengöra innan limning och en tub lim. Faktum är att när jag var färdig kändes lådan betydligt stabilare än den gjorde som ny :-)
Vi får se om det håller bättre än originaldelarna :-).

Limning pågår med hjälp av cementblock som pressar samman

På plats igen med tjockare botten :-)

Det kostar 4,50 Euro att tvätta på "tvättomaten" inne i Santarem. När jag fyllt tvättsäcken brukar jag ta en sväng och fylla en maskin när det är shoppingdag. Min "favorittvätt" ligger nära Pingo Doce som är en relativt stor livsmedelsaffär med bra priser och urval. 
Förutom att just den tvätten ligger bra till har den ytterligare ett litet plus. Myntreturen som sitter en bit under myntinkastet har hittills innehållit allt från 4 till 9 Euro de gånger jag varit där. Tydligen glömmer eller ser de som tvättat innan mig inte att de fått pengar tillbaka. De gånger jag tvättat har jag varit ensam på platsen och inte sett någon jag kunnat fråga om de glömt sin växel utan slantarna har glidit ner i den lilla "nomadplånboken" :-)
För min del har det inneburit att jag ligger på plus minus noll i nuläget. Jag har hittat lika mycket i returfacket som jag matat in för att tvätta.

Det blir att torka tvätten "inomhus" när det regnar :-)

Sedan jag förtöjde här tillgången på apelsiner varit obegränsad. Det är omöjligt hålla jämn takt konsumtionsmässigt med de drygt 30 träd som hela tiden matar fram nya frukter och efter "fruktlösa" försök att både sälja och ge bort skörden återstår bara kompostering. Med hjälp av en kratta fylls två gropar på allt eftersom träden släpper sitt grepp och apelsinerna hamnar på marken. Synd men inget att göra åt tyvärr. 

Apelsinkmpost

Träden är fortfarande fulla och nya apelsiner ramlar varje dag.