Coviden tvingar fram ett beslut, kökslåda går sönder för andra gången och Nutellas pass är klart

Jag hade bestämt mig för att inte beröra pandemin och dess verkningar i min blogg, men gör ett undantag i det här inlägget. 
Portugal låg när jag åkte hit relativt bra till i en jämförelse med många andra länder. Detta tillsammans med att jag hade en bra och trygg plats att förtöja på och ett "uppdrag" att hjälpa till vid renoveringen av ett hus gjorde att jag tog beslutet att övervintra här. 
Nu har det tyvärr visat sig att Portugal drabbats hårt av pandemin sedan i början på januari.

Vintertäcket på, byggmaterialet börjar "rulla" in på tomten och Nutella hittar sin plats i nomadhemmet

 

Spant i betong till takstolarna på plats

I planen för min övervintring här i Portugal ingår att vara behjälplig med renovering av huset jag förtöjt vid. I första skedet ska taket ses över. Några nya betongbjälkar i betong ska ersätta de gamla och alldeles för klena takbjälkarna. Taket ska isoleras för att man så småningom ska kunna inreda vindsvåningen. 
Veckan som gick kom den första leveransen av byggmaterial i form av bjälkar, armeringsjärn och betong. För att projektet ska dra igång väntar vi nu bara på en bra väderprognos där regnet ser ut att utebli en period. 

Husbilen har fått sig en tvätt till häromdagen. Blir nästan rädd jag nöter ner lacken med allt putsande snart :-) . Men vad ska man sysselsätta sig med? ;-) 

Första gången i mitt liv jag vaxar en toastol :-). Även taket på hemmet polerat och vaxat och en ny familjemedlem installerad

Nutella på copilotsätet

Det har blivit vinter även här på sydliga breddgrader. Härom morgonen hade jag frost på marken utanför hemmet. På dagarna när solen sticker fram, det inte blåser eller jag lyckas hitta lite lä någonstans är det dock fortfarande skönt sätta sig i solstolen en stund.
Hemmet står fortfarande tryggt förtöjt mellan apelsinträden och mina släktingars hus. Avbrotten i isoleringen utgörs av en tur i veckan till mataffären. Jag har aldrig varit mycket för det här med att handla utan sett det som ett nödvändigt ont, men pandemin har lett till vissa omvärderingar även där: Nu har shoppingrundorna förvandlats till något positivt. Även om jag håller LÅNGA avstånd till mina medmänniskor, dränker in mig i alkohol, flåsar bakom ett andningsskydd och gör besöken så korta som möjligt blir de ett avbrott i tristessen som uppstår i denna asociala värld. Jag ser varje vecka fram mot det som jag tidigare tvingade mig till :-).

Nomadliv på gården. Coronaisoleringen fortsätter.

Efter min resa genom Europa siktar jag på att förtöja hemmet vid min dotter och hennes sambos lilla gård.

Väl på min ”vanliga” sommarparkering bakom hönshuset märker jag inte mycket av coronan. Precis som tidigare år sköter jag mig till stora delar själv.

Tidigt avslut på övervintringen i Portugal och en resa genom ett övergivet Europa

Sista fotot på Donna

I det längsta hoppades jag att jag skulle kunna stanna kvar på sydliga nejder till i mitten på maj. Min ursprungliga plan var att långsamt köra upp mot Sverige med mitt vanliga tempo på 10 till 20 mil om dagen. I början på april insåg jag att det kunde vara klokare att redan då ge mig av eftersom Coronan kunde komma att sätta käppar i hjulet.
Europa stängde ner allt mer och restriktionerna rasade fram på löpande band. Mina sista veckor på Casa de Caldeira i byn Correias lite norr om Santarem i Portugal tillbringades i frivillig social isolering. Jag bodde på gården som jag gjort några gånger tidigare och umgicks på Coronaavstånd med Ana, Virgilo, Rita och Theresa. De två förstnämnda äger och driver ett litet Airbnb med fantastiska rum i hotellstandard. Vid sidan om detta har de organiska odlingar av en mängd frukter och grönsaker.