torsdag 1 juli 2021

Vårens resa genom Covid-europa upp till barnbarnet och vaccinering

I Vianden i Luxemburg ligger ett fint gammalt
slott.

Efter en vinter i en portugisisk apelsinodling kom så småningom tiden för den årliga Sverigeresan. Förutom dottern som lockat sedan många år har det sedan den 6e augusti förra året tillkommit ytterligare en lockelse: En liten Henry. Mitt första barnbarn var en "större grej" än jag kunde föreställa mig. 
Sedan jag såg honom senast hade det i april gått ett halvt år. Han var då ett litet knyte som åt, sov, grät och fyllde blöjor. När jag kom upp nu kunde han stå med lite stöd. Han kröp i relativt hög fart, skrattade, höll ögonkontakt och hade blivit en egen personlighet. Sedan min ankomst har träningen nu pågått med att ett viktigt ord som liten människa måste lära sig initialt är "morfar". Troligen är det bara fråga om dagar innan detta ord passerar hans små läppar 😂



Under hela vintern har jag följt pandemins "utveckling" och hållit mig uppdaterad på länder jag på min resa måste passera. Mycket information har jag fått genom UD's app "Resklar" som verkligen är ett formidabelt hjälpmedel. 
Det har inte varit lätt hålla koll på de olika restriktioner och regler som gällt transitresor och gränspassager
Dagen innan uppresan kastade jag loss från min vinterförtöjningsplats. Tella (hunden och jag siktade in oss på den gamla vapenfabriken i Lissabon där jag har en förmåga att hamna någon gång ibland. Dels är det lite kul se lite folk på den ställplats de driver (även om det sker på lite avstånd) och dels kändes det bra komma ut till kust och vatten en stund.
Efter ett dygn i Lissabon startade vi upp hemmet på nordostlig kurs. Första dagen avverkade vi 41 mil och hamnade vi i spanska Bejar på en gratis ställplats. 

Innan avresan hade jag i en portugalgrupp på facebook följt ett par som körde upp till Sverige någon vecka tidigare. De beskrev sin resa och sin planering och gav en del tips. Bl a hade de bestämt sig för att de skulle ta ett PCR-prov i en stad som heter Vitoria och ligger på den spanska sidan straxt innan gränsen till Frankrike. Detta eftersom Frankrike krävde en negativ dylik vid inpassage. Jag hade fått en bra beskrivning o både av en relativt centralt belägen ställplats och av en klinik som för 98 Euro tog provet och levererade svar inom 24 timmar på nätet.
På kvällen den 15 april förtöjde vi hemmet i Vitoria. Efter 20 minuters promenad var jag framme vid kliniken och ytterligare en kvart senare var PCR-provet taget och jag var på väg tillbaka till hemmet.


Morgonen efter sattes en nordlig kurs. Efter ca en timma hade jag hittat en parkering i gränsstaden Irun som ligger så långt norr ut man kan komma på gränsen mot Frankrike. 
Ankarplatsen låg ca 100 meter från den franska gränskontrollen och jag kunde iaktta hur bil efter bil passerade gränspoliserna på andra sidan floden Bidasoa (den flod som utgör gräns i norr mellan de två länderna). 
Det blev en övernattning i Irun och på sen eftermiddag (24 timmar efter provtagningen) fick jag mitt negativa provsvar. Hemmet startades upp och vi sällade oss till den lilla kö som bildades vid den franska gränskontrollen. Vid passagen fick jag visa upp mitt provsvar. De kollade datum, klockslag och identitet samt frågade om jag ämnade transitera. 
Snart var hemmet på rull igen. Jag hade som "vanligt" bestämt mig för att ta betalväg sträckan upp till Bordeaux eftersom den tullfria vägen just på den sträckan är väldigt "seg". Det är mängder med rondeller, byar, trafikljus och farthinder. 
Vid Bordeaux bockade jag för undvik tullvägar i GPS'en och snart var vi inne på en fin motorväg som skulle leda oss relativt rakt mot Luxemburg. 
Eftersom Frankrike hade infört utegångsförbud mellan klockan 19 och 06 blev dagsetappen begränsad till knappt 50 mil vilket passar mig utmärkt. Jag har för länge sen slutat långköra om jag inte är tvungen. En lagom dagsetapp ligger på mellan 10 och 20 mil med efterföljande övernattning och ibland även ett längre stopp. 
Nu i dessa "covidtider" får vi ju alla anpassa och ändra våra vanor och vårt sätt att leva. För mig har det bl a inneburit betydligt längre körsträckor när jag rör mig mellan olika orter.

I Lugos lämnade jag allfarvägen och följde en mindre väg några kilometer till en ställplats vid en liten sjö. Liksom alla andra övernattningar den här resan var den kostnadsfri. På platsen stod två husbilar när jag anlände. En fransk och en svensk (den första svenska bil och person jag sett sedan oktober förra året). Paret i den svenska husbilen visade sig vara trevliga och vi samspråkade en del om våra resor och husbilslivet. Det visade sig att även de bodde permanent i sitt fordon och tillbringat vintern nere i södern. Nu var de först på väg mot en husbilstillverkare i Tyskland som skulle utföra någon service på deras hem innan även de siktade på att ta sig till Sverige. 

Som tur var hade Tellas åksjuka gett med sig
och även hon kunde "njuta" av vår resa :-)
Foto från stillastående. Medan vi körde satt 
hon säkert bältad på sin "tron"

Frankrike är stort och jag hade ingen egentlig brådska. Därför avverkade hemmet bara 30 mil den 18 april och på kvällen stod jag tryggt parkerad på en kyrkoparkering i en by som heter Piney och ligger ett antal mil sydost om Paris. 
Kvällen dagen efter förtöjde jag i en by som heter Vianden och ligger i Luxemburg en kort bit från den tyska gränsen. Jag hade läst mig till att de tyska covidreglerna innebar rätt till transitresa om max 24 timmar och att övernattning då inte var tillåten. 
Här har jag planeringsmässigt gjort det enda undantaget från att följa de olika ländernas regelverk. Det är ca 80 mil från Vianden till Rostock och min färja var bokad till den 21 april. Efter många timmars tuggande på de tyska autobanerna backade jag in hemmet utanför "bordershoppen" i Rostock. Morgonen efter blev det lite proviantering av div billiga drycksvaror och så småningom lite senare på dagen incheckning på färjan mot Trelleborg. 
För oss som är bosatta i Sverige eller har svenskt medborgarskap fanns inget krav på covid-prov för att åka till Sverige men övriga skulle kunna visa upp ett negativt dylikt innan de släpptes ombord. Jag såg två bilar framför mig i kön som tvingades ställa in sin resa och stanna i Tyskland. 


Jag anlände i Trelleborg strax innan kl 22 på kvällen. Sedan tidigare hade jag bokat in ett covidtest vid en idrottsarena en liten bit från hamnen så det blev att förtöja på den ställplats som finns vid Trelleborgs reningsverk. Det låter inte särskilt lockande att stå bredvid ett reningsverk men faktum är att man har en trevlig utsikt över en vik och några fält och man märker inte mycket av själva reningsverket. 
 
Enligt svenska rekommendationer (som för mig väger lika tungt som andra länders mer tvingande direktiv) ska man vid ankomst till Sverige sätta sig i 7 dagars karantän. Covid-test ska göras dag ett och 5. Är dessa negativa är det sedan "frid och fröjd" (om man nu kan kalla något för det i dagsläget ;-) ). Min karantän inledde jag med att träffa min kompis i Trelleborg. Vi hade inte träffats på länge och det blev några sena kvällar i solstolarna på covidavstånd med lite rödvin och "shipspotting" i Öresund.

Efter avslutad karantän och två negativa covidtester ger jag mig av på resans sista etapp. På ett par dagar tar jag mig upp till min sommarförtöjning på Öland.


Det är svårt ibland få till skärmdumpar. Men här är min resväg i alla fall :-)

Slottet i Vianden lite mer inzoomat 

Hemmet praktiskt parkerat utanför bordershoppen i Rostock.

I Irun under avvaktan på PCR-testen. Den franska gräns-
kontrollen syns nog lite i bakgrunden till vänster.

12 kommentarer:

  1. Tack för berättelsen, trevlig läsning om barnbarnet som jag förstår är din stora glädje på Öland./Janne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Janne :-)
      Kul du läser :-). Ja Henry är ett stort ljus för mig. Roligt få vara med och se honom växa upp.

      Radera
  2. Hej Tomas . Bra skrivet av din resa 👍 jag följer dig här också. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Alireza :-)
      Tack :-). Kul du följer mig. Jag säger ofta att jag ska försöka bättra mig och skriv lite oftare, men det blir alltid luckor. Ibland för att det inte händer så mycket och ibland för att inspirationen saknas.
      Står i Karlskrona nu och ska träffa mina gamla kollegor ikväll här. Sen upp till Caroline och Henry igen :-)
      Kram

      Radera
  3. Muito bom Tomas , belíssimas aventuras com Nutella.
    Lindos os lugares que você passou.Acho que você viva a vida que lhe faz bem, 😘 beijos

    SvaraRadera
    Svar
    1. Obrigado. Sim, também acho que vivo uma vida boa para mim mesmo. Pelo menos na situação atual, então você não sabe quando muda :-). Eu não vejo quem você está escrevendo? Abraço

      Radera
  4. Mycket trevligt läsning. Att man hushåller med pengarna är ett sunt tecken.
    Det som överraskade mig var dina normala dagsetapper på 10 - 20 mil.
    Tycker det är kort men perspektivet är kanske en annan när man bor i bilen?
    Blir själv sugen att åka ut igen men eftersom jag inte har vaccinerat mig
    pysslar jag med måste görat här hemma...

    MVH BigSpender

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej.
      Ja visst är det så. I a f för mig. Sedan pensioneringen har nästan all stress försvunnit. De tider som finns att passa är nästan obefintliga. Om det tar 2 månader eller 2 veckor komma någonstans spelar ingen roll. Det är upplevelserna jag söker och de kan jag få även under resans gång. Ofta finns det lika mycket att se och göra längs vägen som på själva "målet" :-).
      När jag körde till Portugal 2019 tog det mig 2,5 månader. Mitt spår genom Polen, Tyskland, Luxemburg, Frankrike och Spanien hade kunnat bryta ryggen av den smidigaste orm tror jag :-). De 300 milen som mina senaste sträckkörningar har inneburit blev 530 istället :-).
      Just nu planerar jag och en kompis (som oxå bor i husbil) höstens resa. Tanken är att ta oss via Rumänien och Bulgarien till Turkiet (eller om Turkiet strular Grekland).
      Hoppas du har det fint i värmen. Kul med dina kommentarer och att du läser mina rader.

      Radera
  5. Intressant läsning . Då bor din resehund hos dottern nu? Lev väl🙂

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Britt Marie.
      Tack. Kul du följer mig här. Jag ska försöka skriva lite oftare den här svängen.
      Vovven Tella blev kvar i sitt nya hem hos Carros mamma. Hon har fått ett bra liv där.
      Jag vaknade för en stund sedan i frihamnen i Malmö och ska starta upp hemmet straxt och försöka checka in på färjan. Om du vill kan du följa mig på fliken "här är jag nu" här i bloggen. Kartan är igång och visar min position.
      Ha det gott du med :-)

      Radera
  6. Svar
    1. Ja jag hoppas kunna skriva och berätta så det blir intressant att logga in här och kolla lite vad jag hittar på :-)

      Radera